– The three books have somewhat different functions; partly it has been, and still is, to develop and establish the history of knowledge in Lund and in the Nordic countries and to build an intellectual center. With the first book in the trilogy, we wanted to put the history of knowledge on the map, while in the second book, we intended to broaden the concept of knowledge. From previously dealing more with scientific knowledge we wanted to broaden this "Forms of Knowledge" to a wider repertoire, says Johan Östling, professor of History and Director of the Lund Centre for the History of Knowledge (LUCK).
– In the final book in the trilogy, the scholarly purpose is to highlight how actors have carried and used knowledge. A relatively unexplored perspective focusing on the actors themselves. We also want to reach beyond Lund and we can already see significant development since such a field didn't really exist before 2015-2016.
What distinguishes a knowledge actor?
– A knowledge actor doesn't necessarily have to be tied to any specific 'role' in that sense. One can be a knowledge actor because others perceive one as a knowledge actor and an authority in one or several areas. People navigate around authorities, within different subjects and roles. Everyone is, at different times in life, some form of knowledge actor, says Johan Östling.
– Then there's also a more complex question, equating what is true with what is significant, for instance, says Anna Nilsson Hammar, researcher in History and deputy director of the Centre for the History of Knowledge. It's fascinating to look at history and use the knowledge actor perspective as an analytical tool.
In David Larsson Heidenblad's contribution, about the currently largest Swedish personal finance forum, ´RikaTillsammans´, this is highlighted.
– Here, we can see how they build a community even though neither of the two comes from a traditional economic background. They speak at eye level and there is an identification when they provide personal financial advice and context. Essentially, this is a kind of practical life knowledge and they have built their trust over time and are perceived as knowledge actors and authorities. The hierarchy between listeners and conveyors is not obvious which makes the knowledge actor perspective especially interesting, says David Larsson Heidenblad, Associate Professor and deputy director for Lund Centre for the History of Knowledge (LUCK).
In Anna Nilsson Hammar's and Svante Norrhem's text "The Capacity to Act" the authors focus on the circulation of knowledge, learning, and social mobility among servants in Sweden during the 17th century and how knowledge was used by different actors within the aristocratic organization.
– The starting point here is that it's not always those who one might think are knowledge actors - or knowledge producers - who are primarily so. In our example, the clear connection between possessing knowledge and the capacity to act is evident. The actors, the servants, have immense knowledge that's absolutely essential for surviving and getting food for the day. They communicate this in various ways and constantly navigate in a hierarchical system. Their freedom is very limited, they are property-less, without education, but in the supplications, we have seen the vast expertise they possess. It's a fantastic material that provides insight into how the servants reasoned with the lord. We have looked at what role knowledge plays in this. What does the system enable, and what limitations exist?
“We wanted to carve out at perspective”
Johan Östling also mentions Johannes Westberg's contribution, which focuses on school research and specifically the role of the elementary school teacher during the late 19th century.
– Back then, teachers were considered as crucial knowledge actors. In their role, they could also act as journalists, as librarians, and serve various functions in the local community, and their authority as teachers was strengthened through these various roles. This is precisely what the knowledge actor perspective shows; roles expand and different roles become significant in building authority, says Johan Östling.
– The whole point of the book is that there's a common thread but widely varied themes, and we wanted to carve out a perspective. We have all looked at different types of contexts, various questions, and sourced our information and knowledge from different materials, says David Larsson Heidenblad.
“Knowledge Actors" (Nordic Academic Press, 2023) is the final book in a trilogy on the history of knowledge, with contributions from 16 different article authors and researchers. The epilogue is written by the British historian and Professor Peter Burke (University of Cambridge).
The previous books are "Circulation of Knowledge" (2018) and "Forms of Knowledge" (2020), edited by Johan Östling, Anna Nilsson Hammar, and David Larsson Heidenblad.
Knowledge Actors open access: https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/152543329/Knowledge_Actors_OA.pdf
****
I den tredje och sista boken i trilogin på temat kunskapshistoria, Knowledge Actors, vidgas kunskapsbegreppet ytterligare. Boken belyser hur olika aktörer i samhället, inom vitt skilda fält och i olika tidsperioder, varit viktiga för att sätta kunskap i rörelse och att bygga auktoritet inom sina respektive kunskapsområden. Boken är den tredje, och sista, i trilogin med fokus på just kunskapshistoria ur olika perspektiv.
– De tre böckerna har lite olika funktioner; dels har det varit och är att utveckla och etablera kunskapshistoria i Lund och i Norden och att bygga ett intellektuellt centrum. Med den första boken i trilogin ville vi sätta kunskapshistoria på kartan, medan vi i bok nummer två avsåg att bredda kunskapsbegreppet. Från att tidigare ha handlat mer om vetenskaplig kunskap av vetenskapshistoriker, utbildningshistoriker med flera, ville vi vidga detta ”Forms of knowledge” till en bredare repertoar; dels genom vårt seminarium, att vi är verksamma i Lund som Lundahistoriker, och genom att samla, förtäta och hålla samtalet igång, säger Johan Östling.
– I denna vår sista bok i trilogin är det vetenskapliga syftet mer att lyfta fram aktörerna som burit och bär kunskapen, ett ganska outforskat perspektiv med fokus på själva aktörerna. Vi vill också sträcka oss utanför Lund, bygga internationella nätverk och vi kan redan nu se en stor utveckling då ett sådant här fält inte riktigt fanns innan 2015–2016.
– Alla som bidragit är verksamma inom olika fält; globalhistoriker, vetenskapshistoriker, men vi förenas kring en tematik och perspektiv. Det sociala och det vetenskapliga möts och vi verkar för att främja det, säger Anna Nilsson Hammar.
Vad utmärker en kunskapsaktör?
– En kunskapsaktör behöver inte vara kopplad till någon specifik ”roll” i den bemärkelsen. Man kan vara en kunskapsaktör för att andra uppfattar en som kunskapsaktör och en auktoritet på ett eller flera områden. Människor navigerar kring auktoriteter och har alltid gjort, inom skilda ämnen och roller. Alla är ju vid olika tidpunkter i livet någon form av kunskapsaktör, säger Johan Östling.
– Sedan är det också en svårare fråga, att sätta likhetstecken mellan vad som är sant och betydelsefullt exempelvis, säger Anna Nilsson Hammar. Det är intressant att titta på historien och använda kunskapsaktörsperspektivet som ett analytiskt verktyg.
I David Larsson Heidenblads bidrag, om det just nu största svenska privatekonomiska forumet RikaTillsammans, belyses just detta.
– Här kan vi se hur de bygger ett community fastän ingen av de två kommer från en traditionell ekonomisk bakgrund. De talar i ögonhöjd, det finns en identifikation och de ger privatekonomiska råd och ett sammanhang - helt enkelt en sorts praktisk livskunskap. De riktar sig till alla och har byggt sitt förtroende över tid och de uppfattas som kunskapsaktörer och auktoriteter. Hierarkin är inte självklar här heller, mellan lyssnare och förmedlare, vilket gör kunskapsaktörsperspektivet extra intressant, säger David Larsson Heidenblad.
I Anna Nilsson Hammars och Svante Norrhems text ”The Capacity to act” fokuserar författarna kring kunskapscirkulation, lärande och social mobilitet bland tjänstefolk i Sverige under 1700-talet och hur kunskap användes av olika aktörer inom den aristokratiska organisationen.
Hur kan vi se hur kunskap används i det här exemplet?
– Utgångspunkten här är att det är inte alltid de som man tror är kunskapsaktörer - eller kunskapsproducenter - som i själva verket är det primärt. I just vårt exempel blir det tydliga bandet mellan att besitta kunskap och the capacity to act, för aktörerna, tjänstefolket, har enorm kunskap som är helt nödvändig för att klara livet och få mat för dagen och de kommunicerar detta på olika sätt. De navigerar hela tiden i ett hierarkiskt system, deras frihet är mycket begränsad, de är egendomslösa, utan utbildning men i supplikerna har vi sett vilket enormt kunnande de besitter. Det är ett fantastiskt material som ger inblick i tjänstefolket resonerat med godsherren. Vi har tittat på vilken roll kunskap spelar i detta; vad möjliggör systemet, och vilka begränsningar finns där?
Johan Östling nämner också Johannes Westbergs bidrag som fokuserar kring skolforskning och specifikt folkskollärarens roll under sent 1800-tal.
– Då betraktades lärarna som de viktiga kunskapsaktörerna. De kunde också i sin roll agera som journalister, som bibliotekarie och ha olika funktioner i lokalsamhället och deras auktoritet som lärare stärktes genom dessa olika roller. Det är just det som kunskapsaktörperspektivet visar, att roller vidgas och att olika roller blir betydelsefulla för att bygga auktoritet, säger Johan Östling.
– Hela poängen med boken är att det finns en gemensam röd tråd men vitt skild tematik, och vi har velat mejsla fram ett perspektiv. Vi har alla tittat på olika typer av sammanhang, olika frågor och hämtat vår information och kunskap från olika material, säger David Larsson Heidenblad.