Kajsa Weber disputerade 2013 med avhandlingen Undersåten som förstod: den svenska reformatoriska samtalsordningen och den tidigmoderna integrationsprocessen. Efter avhandlingen fick Weber forskningsanslag från Vetenskapsrådet för ett projekt om cirkulation av lutherska texter runt Östersjön omkring år 1600. Weber är också medlem av ledningsrådet för Centrum för kunskapshistoria (LUCK) och utbildningskoordinator vid Forskarskolan i historiska studier. Historiebanan började tidigt i Lund med historiestudier och utbyte som Erasmusstudent vid Humboldt-Universität zu Berlin.

– Jag blev väldigt inspirerad av det angreppssätt och teori på 1500-talet som användes där – det var en annan förståelse för begrepp som inte fått genomslag i Sverige ännu när det gällde 1500-talsforskning och det intresserade mig, säger Kajsa Weber.

Efter disputationen har Kajsa Weber fokuserat sin forskning kring kunskapshistoria, mediehistoria, bokhistoria och kritiska studier av digitalisering av historiska källor, bland annat genom forskningsplattformen DigitalHistory@Lund och nätverket ”Working group social network analysis” (Social nätverksanalys). I den senare hålls öppna träffar där forskare kan mötas och testa det digitala nätverket Gephi. 
Just nu planerar hon för att skapa en liknande grupp som arbetar med verktyget Transkribus – ett AI-verktyg som hjälper forskare att transkribera handskrivna dokument. Hon arbetar också med ett nytt projekt om hur historiker har diskuterat återgivning av källmaterial sedan 1800-talet fram tills idag. 

–  Historiker har alltid sysslat med återgivning av källmaterial, man har tidigare till exempel gett ut källpublikationer eller fotograferat av källor och återgivet dem på mikrofilm. Digitalisering av källor i dag är alltså inte något nytt, men det är idag ett bredare användarperspektiv än det var förr, ett kunskapssamhälle. I och med digitaliseringen så kommer nya frågor och perspektiv och därmed också nya diskussioner om hur detta påverkar historievetenskapen. 
–  Källmaterial blir otroligt lättillgängligt tack vare digitaliseringen, men det ställer också historievetenskapen på sin spets; kunskap blir ojämnt tillgänglig och för att få en korrekt och rättvisande bild behövs allt, säger Kajsa Weber. Frågan om hur historiker förhåller sig till dessa förändringar är därför intressant och viktig att ställa. 

Beskriv forskningsmiljön på historiska institutionen?

–  Det känns viktigt att påpeka hur viktig och hjälpsam forskningsmiljön här på historiska institutionen är och har varit. Det är en rik miljö med hjälpsamma människor som inspirerar varandra. Forskning bygger på dialog och måste hela tiden vara i framåtrörelse, och där jag är idag bygger på inspiration, idéer och uppmuntran från personer längs vägen.