Masterstudenten Måns om utlandsstudier
"York är verkligen rätt ställe att studera historiebruk på!"
Måns for till England på utbytesstudier via ett av de många avtal Lunds universitet har med andra universitet och högskolor runt om i världen. Här berättar han om sina erfarenheter under höstterminen 2018.
Varför valde du att läsa din tredje termin på Masterprogrammet i historiska studier på University of York, Storbritannien?
– Det var egentligen en mängd olika anledningar som låg bakom att jag valde att studera utomlands och att det blev just UoY. Jag hade funderat på att studera utomlands tidigare, men då den fria modulen på Mastersprogrammet började närma sig slog det mig att jag nog inte skulle komma att få något bättre tillfälle att göra det under min studietid. Att det dessutom rekommenderades av de programansvariga var en annan motiverande faktor. Jag var från första början ganska säker på att jag ville studera i Storbritannien, mest för att jag aldrig hade varit där innan, men vilket universitet jag skulle välja var desto mindre klart. Det som i slutändan ledde till att jag valde UoY som mitt förstahandsval var dels känslomässiga bevekelsegrunder som att York verkade vara en väldigt vacker och pittoresk stad, och ett självklart val för alla som gillar historia, dels mer praktiska sådana. Till dessa hör att universitetet är högt rankat i Storbritannien, i all synnerhet dess historiska institution, som hör till landets främsta, och vilken historiska institutionen vid Lunds universitet för övrigt har skrivbordsbyte för doktorander med. En annan var att jag läste tidigare reseberättelser från Storbritannien och noterade att York var ett ganska vanligt resmål, något som jag tänkte bör borga för kvalitet. Sist med inte minst, UoY garanterade bostad (korridorsrum på ett college) åt alla internationella studenter som ansökte om det, vilket för mig nog var den avgörande faktorn. Att slippa ordna bostad på egen hand när man redan har händerna fulla med sina egna studier – för att inte tala om ansökningsprocessen för utlandsstudierna – var något som just då lät som ljuv musik i mina öron. Jag valde därför York och fick aldrig någon anledning att ångra mig!
Hur tycker du att de kurser du läste passar in i din utbildning?
– Jag läste två kurser på grundnivå: Kingship, Rule and Mythmaking: England 1065-1307 (HIS00014I) och Histories in Public: Understandings of the Past in Today’s Society (HIS00100I). Den förstnämnda var en ganska typisk läskurs om engelsk medeltidshistoria, med särskilt fokus på politisk historia. Även om kursinnehållet inte bjöd på några större överraskningar för en masterstudent, var det intressant att studera ett annat lands nationella historia på plats – jag förnam små nyanser av denna som jag aldrig har stött på hemma. Särskilt roligt var det också att studera medeltidshistoria i en så pass gammal stad som York: det var inte så få gånger som platsen man befann sig på figurerade i ens kurslitteratur, vilket alltid ingav en speciell känsla. I jämförelse med den ovannämnda kursen var Histories in Public i det närmaste raka motsatsen. Det vill säga, även denna hade en hel del kurslitteratur som man var tvungen att läsa, men var i jämförelse mer ”praktiskt” inriktad, då det var en kurs om s.k. public history, vilket, utan att göra en alltför långsökt liknelse, kan sägas motsvara vad vi i Sverige kallar historiebruk. Histories in Public var nämligen inte bara en intressant kurs, den var också ett bra sätt för den historieintresserade att få bekanta sig med York. En stor del av kursen gick nämligen ut på att, inför seminarierna, i mindre grupper studera olika exempel på public history i närområdet – till exempel museiutställningar och offentliga minnesmärken – företeelser av vilka staden formligen överflödar. Det kan inte betonas nog, att York verkligen är rätt ställe att studera historiebruk på! Att hundraårsjubileet av vapenstilleståndet i första världskriget just då höll på bidrog bara till att göra kursen ännu intressantare – det var verkligen något helt annat att diskutera detta krig i ett land som Storbritannien. Det kan låta klyschigt att påstå, att alla länder har olika historiekulturer, vars nyanser man upptäcker först när man är där, men det är icke desto mindre sant, och för en historiestudent är sådana erfarenheter nyttiga att göra. Ett annat lands historiekultur – det vill säga, befolkningens förhållande till sitt förflutna – kan man inte läsa sig till utan bara uppleva på plats.
Tror du att din utlandsvistelse kommer ha betydelse för din studiemotivation och dina studieresultat?
– Om något tror jag att vistelsen i Storbritannien har uppövat mina kunskaper i engelska. På Masterprogrammet i historia är visserligen en icke obetydlig del av kurslitteraturen på engelska till att börja med, så förmågan att tillgodogöra mig språket, framför allt via text, var nog lika god innan jag åkte. Något som vi sällan behöver konfronteras med är dock att uttrycka oss på engelska i tal och skrift, vilket jag blev varse först när jag skulle skriva mina hemtentor eller deltaga i de veckoliga seminarierna på mina kurser. Dessa färdigheter märkte jag var betydligt eftersatta bland oss svenska studenter, till och med vi som befinner oss på avancerad nivå. Utlandsvistelsen har dock in någon mån bidragit till att jag känner mig säkrare på att uttrycka mina tankar såväl skriftligt som muntligt, och det på ett sätt som är godtagbart i akademiska sammanhang.
Tror du att din utlandsvistelse kommer hjälpa dig i din framtida yrkeskarriär?
– Även fast en termin utomlands helt säkert inte är en kvalifikation som gör att en arbetsgivare väljer en själv framför någon annan sökande, vill jag ändå gärna tro att kan bidra till att höja helhetsintrycket av ens CV. Detta, tror jag, beror inte heller så mycket på vilka kurser man läste, utan snarare på det faktum att man alls lyckades ta sig iväg – en omständighet som vittnar om en god del företagsamhet och självförtroende. Dessutom är en termin i Storbritannien, med godkända betyg, ett gott intyg på att man besitter goda kunskaper i engelska, vilket är en meriterande färdighet i en mängd yrken, inte minst om man är intresserad av ett yrke vid något högre lärosäte.
Läs mer om Måns resa i LUs Reseberättelseportal