Berätta – varför valde du att studera historia i Lund?
Efter en ganska snirklig väg till en kandidat i historia såg jag det som ett självklart val att försöka fortsätta mina studier i historia. Detta med hopp om att på något sätt kunna bli yrkesverksam inom ett ämne som jag verkligen brann för. Även om jag i huvudsak siktade mot en akademisk framtid så fanns möjligheten till andra alternativ alltid med i bakhuvudet. Jag sökte ganska brett till en mängd olika universitet i Sverige - bland dem Växjö, Malmö, Göteborg, Uppsala - men det självklara förstavalet för mig var Lund. Delvis för att jag gjort mina kandidatstudier här i Lund, men också till stor del för att jag verkligen tyckte om det bemötande jag fått på den historiska institutionen och ville därmed gärna utveckla denna kontakt som masterstudent. Det som först lockade mig till Lund som kandidatstudent var det studentikosa men det som fick mig att stanna och fortsätta min akademiska bana var istället det engagemang och välkomnande som historiska institutionens akademiska miljö erbjöd.

Hur upplevde du programmet?
Programmet hade precis genomgått en större omstrukturering när jag började och även om det fanns vissa symptom att saker var lite nya så var programmet verkligen som helhet välstrukturerat och utmanande på ett bra sätt. Något som jag verkligen upplevde som positivt var hur man inom programmet blev något av en “yngre kollega” istället för att enbart ha varit en “student”, och hur man genom detta blev till stor del välkomnad till att ta del av den historiska institutionens akademiska verksamhet. Det som också programmet lyckades väl med var att tillmötesgå oss studenters olika perspektiv och historiska perioder genom att vara flexibla när det kom till examinationerna av de olika delkurserna. Trots att majoriteten av kursutbudet berörde perioder efter 1700-talet så kunde jag, som först arbetat med den romerska antiken, ändå fördjupa mig och diskutera mitt material genom slutuppgifterna. Ett bra exempel på en sådan kurs var Kroppens historia där man, på grund av forskningsläget, främst fokuserade på 1800- och 1900-talets kroppar, men vars teoretiska grund och kurslitteratur även lätt kunde appliceras på antika källor. Något jag verkligen tog nytta av, och som jag rekommenderar alla masterstudenter att göra, är att utnyttja de möjligheter som finns för praktik och utbyte. Jag gjorde min praktik på ett forskningscenter, PRIVACY, i Köpenhamn (där jag sen fick min doktorandplats!) och mitt utbyte i Istanbul. Båda dessa “internationaliseringarna” gav mig ovärderliga kontakter som underlättade, och hjälpte mig, att fortsätta inom akademin. 

Vilket ämne valde du för din uppsats?
Min masteruppsats “Respectable Retirement or Disgraceful Ambitions: Old Age and Retirement in the Roman Republic” behandlade hur man såg på, och anpassade sig till, åldrande politiker i den romerska republiken. Perioden som undersöktes var cirka 502 f.Kr. till 43 f.Kr och undersökningsmaterialet bestod av cirka 80 individer vars karriärer var ovanligt långa för sin samtid. Specifikt kollade jag på deras politiska agerande, och reaktioner på detta agerande, i slutskedet av deras karriärer för att undersöka den politiska kultur som fanns kring just åldrande och “pensionering” i den Romerska antiken. Att jag valde just detta ämne kommer från ett antal olika håll. Jag skrev om ett relativt liknande ämne i min kandidatuppsats och hade under programmets gång fått flera nya inspirationer för hur man kunnat vidareutveckla och fördjupa det perspektiv jag försökte applicera då. Jag applicerade t ex ett privacy perspektiv med direkt inspiration från den forskning jag fått ta del av via min praktik på PRIVACY i Köpenhamn, men också t ex en större inklusion av källor från östra medelhavet efter mitt utbyte i Istanbul, och en inklusion av ett mer fysiologiskt perspektiv - body studies - på åldrande som jag bemött genom masterkursen Kroppens historia. Ett annat viktigt val var att jag skrev uppsatsen på engelska - något som hjälpte mig när jag sökte doktorandtjänst utomlands.

Efter studierna tog du dig vidare till forskarutbildning i Köpenhamn – berätta mer om detta!
Jag gick in i mina studier med ett ganska tydligt mål av att fortsätta inom det akademiska. Eftersom jag hade detta mål försökte jag också göra så mycket som möjligt av min tid som masterstudent för att - lite cyniskt - skapa en så bra profil som möjligt för de annalkande doktorandansökningarna. Detta inkluderar till stor del nätverkande - att delta på högre seminarierna till exempel - och att synliggöra sig själv på olika vis (jag jobbade till exempel som SI-ledare och som studentmedarbetare för forskningsprojektet EUROPAST). Det inkluderade också att försöka få ut lite skriftlig produktion - jag skrev till exempel en kort artikel för Svenska institutet i Istanbul gällande vad jag arbetade på där under min tid i utbytet, samt en populärhistorisk text för tidskriften Medusa. Även om jag varit relativt taktisk under mina masterstudier för att skapa en attraktiv profil för mina ansökningar så var jag också väl medveten om att det fanns extremt mycket annat som jag inte kunde styra över - tajming till exempel.

Med detta sagt så är det också viktigt att påpeka att man inte ska bli doktorand bara för att man vill bli doktorand - man måste också faktiskt vilja fortsätta arbeta och forska i flertalet år kring det ämne man till slut väljer att ansöka med. Jag hade dock en hel del flyt för i princip samtidigt som jag blev klar med min master så utlyste PRIVACY, centret jag gjorde min praktik för vid Köpenhamns universitet, två doktorandtjänster inom historia. Med tanke på att jag verkligen blivit inspirerad av forskningsmiljö där under min praktik, och att jag till viss del haft ett privacy perspektiv i min masteruppsats så kändes det först som ett självklart val att skicka in en ansökan. Något som framgick av utlysningen var att man letade efter doktorander som ville hålla på med den tidigmoderna perioden - något jag inte alls gjort i varken kandidatuppsatsen eller masteruppsatsen - och jag la egentligen ned tankarna på att skicka in en ansökan (och istället vänta på att t ex forskarskolan och Lund la upp sina utlysningar under hösten). Det som verkligen vägde in i detta initiala val var just att jag ville ha ett projekt som jag kände skulle vara givande att arbeta med under hela doktorandtiden. Men, någon vecka innan deadline, kom just en sådan idé till mig och jag började konstruera det projekt som idag är mitt doktorandprojekt - ett longué durée projekt från antiken till det tidigmoderna där man undersöker olika aspekter av privacy i grönområden och trädgårdsmiljöer. Något som till viss del utmanade utlysningen (som enbart frågade efter tidigmodern tid) men också var något jag verkligen var intresserad av att göra.

Vid själva anställningsprocessen hade jag till viss del fördel att jag var känd för dem från min tid som praktikant, men framförallt för att jag kände till och redan engagerat mig i deras forskningsfält, något som kom fram i både min projektbeskrivning och under intervjuerna. Samt att jag genom t ex genom min tid i Istanbul, kunde visa på en vilja att arbeta interdisciplinärt och internationellt - något centret värderade högt.