Martin Ericsson, Skogsbrottslighet och skogsupplopp i Sverige, 1835–1860 (utkast till forskningsansökan)

Med tanke på vilken central roll skogen spelar i svensk kultur och ekonomi finns det förvånansvärt lite forskning om människans relation till den. Och för den som går ut i skogen för att finna lugn och inre harmoni kan det komma som en överraskning att de svenska skogarna vid 1800-talets mitt skakades av våldsamma konflikter. Skogsbrottsligheten, alltså att landsbygdens människor brukade skogen på ett sätt som överheten och de stora skogsägarna inte såg som legitimt, var omfattande och framhölls som ett allvarligt problem i samhällsdebatten. I vissa delar av Sverige tog konflikten form av våldsamt motstånd mot skogvaktare och andra myndighetspersoner, och i minst fem fall eskalerade motsättningarna till upplopp där militär användes för att återställa ordningen. Vad har dessa motsättningar att säga om 1800-talets svenska konfliktlandskap? Och vad säger de om människors sätt att se på äganderätt och naturresurser? Martin Ericsson håller på att initiera ett projekt om dessa frågor, och på seminariet diskuteras hans utkast till forskningsansökan.

Martin Ericsson är docent i historia, verksam vid Historiska institutionen, Lunds universitet.