Sök bland frågor

Fråga "Troligare är därför att idéerna om gengångare har uppstått då man inte vetat hur en död kropp beter sig: vid gravöppningar har man sett saker man snarare associerar med levande än (nyligen) döda kroppar, som avsaknad av rigor mortis, värme (från nedbrytningsprocesserna) och flytande blod (också ett resultat av nedbrytningen), och därav dragit slutsatsen att liket inte är dött på riktigt."
Är det här en sanningsenlig förklaring eller har du någon annan förklaring?

Elin (15 år) - 2015-01-19 10:46:22

Svar Det låter absolut som det kan ligga något i det. Men en annan aspekt är att i nästan alla trosföreställningar vi känner till i äldre tid räknade man med något odödligt icke-materiellt i människan, som "själen" i kristendomen. För att den skulle leva vidare behövdes ju inte att kroppen fanns kvar. Även i kulturer där man har bränt kvarlevorna har det förekommit tro på gengångare. Å andra sidan fanns t.ex. i Sverige i äldre tid föreställningen att om man slog pålar genom en död kropp kunde den inte gå igen (man har hittat sådana arkeologiskt). Det verkar ha funnits en massa olika idéer om liv efter döden och de dödas möjligheter att påverka oss. Kanske går det inte att ge en enda rätt förklaring till dem.

2015-01-19 14:40:47 - HG

Fråga Hej! Jag undrar om man har hittat Spartacus (gladiatorn från Thrakien som flydde från sin Dominus, Batiatus, och som sedan fick Rom att skaka. Han ska ha fötts cirka 109.f.Kr och dött cirka 72.f.Kr.) kropp. Han ska ha dött på en strid mot Marcus Crassus som hade 8 legioner med sig. Svara görna på frågan om du vet nåt!

Enzo (11 år) - 2015-01-15 17:08:03

Svar Nej, man har inte hittat någon kropp man tror är Spartacus. Över huvud taget är det mycket sällsynt med kvarlevor från antiken som tveklöst kan tillskrivas någon viss känd person. I Grekland håller man t.ex. just nu på att gräva ut den största grav från hellenistisk tid man någonsin har hittat - men man vet inte vem som vilar i den.

2015-01-19 14:34:30 - HG

Fråga Hej! Hur kommer det sig att det finns lejon på våra svenska vapensköldar, mig veterligen fanns det inte lejon i Europa på den tiden de uppkom, har ni en förklaring till detta? Tack och hej!

Vaja (21 år) - 2015-01-10 15:00:49

Svar Lejon har varit en mycket vanlig symbol för styrka under mycket lång tid, inte minst i kristen tradition. I Bibeln talas ofta om lejon ("djurens konung" enligt Ordspråksboken), evangelisten Markus symboliseras av ett lejon och lejon dyker upp på vapensköldar så fort bruket att använda sådana är känt. I Sverige använde kungasläkten (som felaktigt kallats Folkungarna) ett lejon och det kom att flyta in i riksvapnet som "Göta lejon". Lejon är också sköldhållare, d.v.s. de håller upp det stora svenska riksvapnet. Man kände alltså till lejon ungefär på samma sätt som man kände till fabeldjur som gripar och enhörningar, som också användes heraldiskt, även om få i Norden hade sett dem. Bilder av lejon kom med kontinentala stenmästare vid kyrkobyggen; man kan t.ex. se alldeles bedårande välkammade lejon från 1100-talet i Lunds domkyrka, som förvisso skvallrar om att den som skulpterade dem hade dunkla uppfattningar om riktiga lejons utseende. Åtminstone från 1600-talet förekom levande lejon då och då i Norden, de kom ofta som gåvor från sydeuropeiska eller nordafrikanska potentater till det svenska hovet. Ett lejon skänktes t.ex. till Fredrik I av dejen av Alger när Sverige och Alger slöt ett fördrag 1730. På några museer finns en del av dessa lejon uppstoppade, t.ex. på Gripsholms slott vill jag minnas.

2015-01-14 11:29:38 - HG

Fråga Hej!
Jag läser i 1699 års dombok från Fjäre härad i Halland om ett påstått kyrkobuller i samband med ett dop. Faddrarna hade kommit lite för sent till Onsala kyrka. Som ”straff” valde prästen att kristna barnet efter att gudstjänsten var avslutad, vilket ledde till rabalder. Det skrivs i protokollet att det var gammal sedvänja i församlingen att döpa oäkta barn efter predikan men aldrig äkta barn. Prästen hade således skymfat både barnet och familjen rejält. Jag har också snubblat över en notis 1647 från Fjärås socken i samma härad. I samband med en arvstvist nämns att ett barn ”kristnades såsom ett horebarn efter predikan”.
Min fråga är om denna sedvänja är en lokal företeelse, eller om det var något som är spritt över hela Sverige (eller Danmark, med tanke på att vi befinner oss i Halland).
Bästa hälsningar,
Andreas

Andreas (41 år) - 2015-01-07 14:37:43

Svar Det förefaller ha varit normalt i Sverige att oäkta barn döptes efter den egentliga gudstjänsten. 1778 förbjöds detta och ingen åtskillnad fick göras vid dopet av äktenskapliga och utomäktenskapliga barn. Också i Danmark - och förmodligen i alla protestantiska länder - har man gjort en sådan skillnad. Här förbjöds särbehandlingen 1771. När de oäkta barnen tidigare döptes i Danmark känner jag inte till, men jag hittar en uppgift från Roskilde på 1600-talet som säger att det där inte skedde vid högmässan utan vid aftonsången. Att markera äktenskapet som den enda rätta platsen för sexualitet har varit viktigt i alla kristna samhällen långt fram i tiden. Halland avviker alltså inte.

2015-01-08 14:30:12 - HG

Fråga Jag blir inte klok på hur man resonerade i Frankrike angående sina kolonier i Amerika? Efter att Ludvig XIV blivit kung, utsåg han Colbert till finansminister. Colbert hade mycket inflytande, men framför allt var han merkantilist och borde som sådan se till att kolonierna fick vad de behövde för att kunna leverera. Dock finns det motstridiga uppgifter om Colberts inställning på Internet och i böcker. Dels står det t.ex. i Encyklopedia Britannica:

"Colbert encouraged emigration to Canada to form the colony of New France"

Men enligt många andra källor (Googla - det finns massor) ska han ha sagt:

"...it would be very poor policy to depopulate France in order to populate Canada"

Hur hänger detta ihop egentligen?

Anders (55 år) - 2014-12-22 19:27:35

Svar Efter vad jag kan få fram var det visserligen viktigt för Colbert att Frankrikes folkmängd ökade, men med de begränsade mängder folk som kunde sändas till Kanada (Nouvelle France) kunde det ju inte bli någon fara för åderlåtning av hela Frankrike. Colbert uppmuntrade tvärtom utvandringen på flera sätt, regementen som sändes dit fick stanna där och bosätta sig, giftasvuxna flickor sändes dit, handelsskeppen dit hade skyldighet att ta emigranter i viss proportion till sitt tonnage o.s.v. Det bästa jag hittat i ämnet är Jacques Mathieu, La Nouvelle France (1991).

2015-01-07 11:14:35 - HG

Fråga Hej!
Jag skulle vilja veta lite mer om yrket vågmästare, men hittar inte så mycket information på nätet. Har du nåt tips på nån bok man kan läsa?
Tack på förhand!
/ Mvh Sara

Sara (31 år) - 2014-12-02 17:59:29

Svar Vågmästaren eller vägaren syftar antagligen i de flesta fall på den som skötte stadens våg. I varje stad fanns en officiell våg där varor vägdes under kontroll, så man kunde vara säker på vikten. I Stockholm fanns den i Våghusgränd, där vägdes t.ex. metaller, fläsk, kött, smör, ost, vax, talg, humle, torrfisk, bly, alun, svavel… ja, nästan vad som helst. I en stor stad som Stockholm hade vågmästaren många anställda under sig som skötte grovjobbet vid vågen, i en liten stad måste han säkert själv rycka in och bära säckar och balar.

Stadsvågmästaren i Malmö 1774 hette Berg och hans hustru bar det ståtliga namnet Adelgunda och de hade en bänkplats i Petrikyrkans mittskepp. Statusen verkar jämförbar med bättre ställda hantverkare, men något hantverksyrke är det inte, snarare en kommunal tjänsteman. Man kan läsa under uppslagsorden ”järnvåg” och ”vågpenningar” i Nordisk familjebok för att få mer klart för sig vad vågmästaren gjorde. Ordet har ju annars en sällsynt aktualitet inom politiken i just dessa dagar i en något annan mening…

2014-12-04 11:58:21 - HG, LE

Fråga Jag har förstått att när det väl gått upp för européerna att de nya landområden som Columbus hade hittat, varken var Kina eller Indien, så hade man svårt att förstå hur indianerna kunde finnas där. Man antog då att dessa måste komma från någon av Israels tio försvunna stammar, vilket ju passar den kristna tolkningen väl. Men detta betyder ju också att de i så fall måste vara av judiskt ursprung i samtidens ögon. Stämmer den tolkningen? Och är det kanske en anledning till spanjorernas hårdhänta hantering av indianfolken? De hade ju redan visat sin inställning till judarna genom att fördriva dem från Spanien samma år som Amerika upptäcktes?

Anders (55 år) - 2014-12-01 13:52:12

Svar

0000-00-00 00:00:00 -

Fråga Stort tack för svaret om romersk kontra germansk rätt i fråga 6339! Noteringen om ätt/klan/stånd ser jag som viktig - även om jag föredrar den romerska individualismen.
Var på nätet jag kan ställa frågor av denna typ av juridisk-historisk karaktär (på svenska)är mig dock obekant, varför frågan drabbade Er! Beklagar(!?).

Thomas (0 år) - 2014-11-27 20:51:30

Svar Ingen anledning att beklaga! Alla frågor är roliga att få och vi försöker svara efter bästa förstånd. Vi vill dock vara tydliga med var vår kompetens upphör och försöka peka på inom vilken disciplin man i så fall kan söka svaret. Historiker kan faktiskt inte allt om historia...

2014-12-03 14:14:33 - HG

Fråga Varför var inte kvinnor myndiga under sena 1800-talet i England? Vi håller på med ett arbete om Kvinnorörelsen under det sena 1800-talet och fram till ungefär 1925. Vi vet att dom ansågs som mindre värda men vi kan inte hitta orsaken till det.

Stella (17 år) - 2014-11-27 12:56:23

Svar Egentligen rör ni en väldigt stor fråga: Varför har kvinnor alltid varit underordnade män? Det var nämligen inte bara i England som kvinnorna sent blev myndiga. Ogifta kvinnor blev myndiga i Sverige 1863, medan gifta kvinnor fick samma rätt så sent som 1921. England var tvärtom tidigt jämfört med Sverige med myndighet för gift kvinna 1882. Samma mönster ser man i hela Europa.

I äldre tid stod kvinnan alltid minst ett halvt steg bakom mannen, hon hade mindre arvslott, hon hade begränsade möjligheter att uppträda offentligt och hon skulle lyda sin man om hon var gift. Men frågan är om detta betyder att hon ansågs vara mindre värd. Också många män stod under andra män. Det var ett samhälle som, olikt vårt, såg folk som grundläggande olika. Alla hade sina olika rättigheter och skyldigheter. Mannen hade skyldighet att ta ansvar för kvinnan. Inom sitt område hade kvinnan stort ansvar. I hushållet var det många saker hon skötte, hon hade husbondeansvar tillsammans med mannen över tjänstefolk och barn och om mannen var borta var det husmodern som bestämde. Modern forskning har dessutom visat att kvinnor ofta uppträdde långt myndigare än de enligt lagen skulle göra.

Vad orsakerna var till denna ojämlikhet är man inte överens om. Vissa forskare betonar arvets betydelse: Genom att ge kvinnor mindre arv (eller inget alls i vissa samhällen) hindrade man att produktionsenheter (jordbruk) splittrades för mycket. Andra ser det som ett utslag av maktförhållanden, att det patriarkala systemet fungerade på männens villkor och att kvinnorna hölls undertryckta. Men könen kan också, som ovan, ses som kompletterande i äldre tid; de hade sina olika uppgifter i samhället och båda var lika mycket värda.

Allt detta ändrades under en hundraårsperiod från 1800-talets mitt till 1900-talets mitt. Helt nya föreställningar om könens jämlikhet slog igenom. Varför det blev så är också öppet för diskussion. Berodde det på att könsfrågan sattes under debatt av intellektuella som Ibsen och Strindberg? På att många kvinnor själva började se sig som undertryckta och kämpa för jämställdhet? På att det industriella samhället behövde också kvinnornas arbetskraft, och de då måste vara självständiga juridiska personer för att fungera på arbetsmarknaden? Vad tror ni själva?

2014-12-09 10:24:38 - HG

Fråga Hej!
Det nämndes i en artikel jag läste om romersk rätt i motsats till germansk rätt.Vilken är skillnaden? Finns de kvar i olika rättssystem i dag?) EU borde ju kunna vara en konflikthärd i det avseendet i så fall.)

Thomas (0 år) - 2014-11-20 10:39:55

Svar Romarna utvecklade det sätt att tänka kring lag och rättsskipning som vi i princip lever efter idag. Romersk rätt var starkt systematiserad, innehöll bestämda processregler, skilde mellan olika typer av frågor och byggde på en skriftlig lagstiftning. Den sammanfattades på 500-talet i det östromerska riket i den stora samlingen Corpus juris civilis. Den influerade rätten i de germanska stater som uppstod på romarrikets ruiner i Europa, men då i en förenklad form som brukar kallas romersk vulgärrätt. Från 1100-talet började lärde i Europa åter studera den romerska rätten och den influerade sedan under många århundraden rättsutvecklingen i hela Europa.

Frågan är om det har funnits en "germansk rätt". På 1800-talet ansåg nationalistiska rättshistoriker, särskilt i Tyskland, att germanerna hade haft en egen, inhemsk rättstradition som de kopplade till idén om folket/nationen som en konstant genom historien. Idag är man mer skeptisk till idén. Det som anses ha präglat en sådan germansk tradition skulle vara t.ex. att det var en sedvanerätt och inte något som vilade på skriven lag och att den mer delade upp människor i olika grupper (jfr ättens ställning, senare ståndssamhället) contra den romerska uppfattningen att alla stod lika inför samma lag. Sådant som den engelska "common law" anses vara en annan tradition än romersk rätt.

Som sagt är idag hela vårt rättstänkande starkt baserat på den romerska traditionen och detta kan knappast sägas utgöra ett problem inom EU. Men - ett viktigt men - det är egentligen en fråga du bör ställa till en rättshistoriker på juridisk fakultet (vi historiker är amatörer på juridik)!

2014-11-27 09:48:43 - HG