Sök bland frågor

Fråga Hej, vad tyckte Hitler personligen om Sverige och svenskarna? Vet vi något om det?

Yilun (23 år) - 2022-01-13 10:04:23

Svar Adolf Hitler uppskattade svenskarna i egenskap av arier/germaner, och han höll dem rasmässigt lika högt som tyskarna. Så långt inga problem, sett ur Hitlers perspektiv. Däremot var han ibland mycket irriterad på svenska statsmän, inte minst kung Gustaf V, som kom med moraliserande pekpinnar om exempelvis den nazistiska judepolitiken. I sina "bordssamtal" (Tischgespräche) beklagar sig således Führern över att skandinaviska kungar har den tråkiga vanan att bli alldeles för gamla.

2022-02-19 11:55:55 - DH

Fråga Kampsport och kalligrafi är ju något vi ofta förknippar med Asien idag, men har det genom historien någonsin funnits självständiga version/er av västerländsk kalligrafi och kampsport?

Yilun (23 år) - 2022-01-13 10:02:03

Svar Vad kampsport beträffar har vi haft gott om sådana i Europa - torneringar, brottning, glima, boxning, etcetera - men vi tänker sällan på dem eftersom flera av dem, i en eller annan form, har glidit in i våra idag etablerade idrotter. Alla har det inte, till exempel pankration, som var olympisk sport under antiken men inte idag - den tycks ha påmint en hel del till strukturen om asiatiska kampsporter.

När det gäller kalligrafi har det aldrig varit lika stort som i östra Asien. Förvisso har det förekommit produktion av böcker, varvid det estetiska värdet i själva skrivkonsten tillmättes oerhört högt värde (i synnerhet under tidig medeltid - se bara på Lindisfarneevangelariet och Book of Kells), men genren utvecklades aldrig till samma konstnärliga riktning som i exempelvis Kina.

2022-02-21 06:18:37 - DH

Fråga Hej. Gick grekiska filosofer och män i demokratiska stadsstater alltid runt i toga-dräkt?

Ville (42 år) - 2022-01-06 08:00:12

Svar Nej, det gjorde de aldrig. Togan var en specifik romersk klädsel. I Rom bars togan av fria manliga medborgare; övriga hade inte rätt att bära plagget (romerska kvinnor bar så kallad stola).

2022-01-13 05:47:39 - DH

Fråga Hej!

Givet att USA en gång bestod av 13 kolonier som bröt sig loss från brittiska imperiet så förmodar jag att monarkismen haft en negativ ställning i landet sedan dess. Men, har det ändå gjorts seriösa försök till att tillsätta någon utnämnd Kung av USA genom historien?

Yilun (23 år) - 2022-01-04 21:01:23

Svar Svaret är nej. USA har, ända sedan nationen grundades under nordamerikanska frihetskriget, varit en republik. Om vi räknar med alla de folk som USA har underkuvat sedan dess finner vi emellertid gott om indiannationer med monarkiska system, och om vi räknar med de personer som på egen hand har utropat monarkier i USA blir listan ännu längre.

Den mest ryktbare galningen i sistnämnda kategori är Norton I, som 1859 utropade sig till ”kejsare av dessa Amerikas förenta stater” och levde till 1880. Norton I, som var engelsk immigrant, hette egentligen Joshua Abraham Norton. Efter att ha förlorat sin förmögenhet blev han mentalt obalanserad och inbillade sig att han var kejsare. Befolkningen i San Francisco uppskattade honom såsom stadens mest excentriske invånare, men hans dekret – till exempel befallningen att det skulle byggas en bro tvärs över San Francisco Bay – följdes inte. Publiken vid hans begravning uppgick till cirka 30 000 personer. Väl att märka blev vissa av Nortons idéer, däribland bron, senare verklighet.

Av de monarkier som har underkuvats av USA brukar man särskilt framhäva det hawaiianska, vars slott ännu finns att beskåda. Kungariket Hawaii expanderade i slutet av 1700-talet i samband med kung Kamehamehas erövringar. På 1800-talet växte både det brittiska och det amerikanska inflytandet i ögruppen. Till slut avsattes den sista regerande drottningen, Liliuokalani, år 1893. Hawaii blev republik, men redan 1898 annekterades öarna av USA.

2022-01-13 05:49:57 - DH

Fråga Hej det så här att jag inte förstår inte riktigt dolkstötslegenden. Jag förstår vad det är men vill ha det mer utvecklat t.ex
Kan jag ej besvara dessa frågor.
Varför sveket skedde
Vad skulle annars hända ifall dolkstötslegenden inte hade inträffat. Jag har försökt fundera själv men kommer inte på några svar för det.

Ahya (16 år) - 2022-01-04 19:03:25

Svar Dolkstötslegenden är en lögn som nazisterna tog till sig i början av 1920-talet, och som de flitigt använde i sin propaganda. Legenden gick ut på att den tyska armén under första världskriget var obesegrad, men att den förråddes av judar och kommunister. Dessa skall ha gett krigsmakten en dolkstöt i ryggen genom att göra revolution och sluta stillestånd med fienden - judarna och kommunisterna påstods nämligen avsky den tyska krigsledningen och regimen och ville stärka sina egna ställningar genom att krossa dessa institutioner.

Mannen bakom dolkstötslegenden var Erich Ludendorff, den tyska krigsmaktens ledare under första världskrigets sista år. Det står helt klart att Ludendorff bluffade, något som framgår med all uppenbar tydlighet om vi betraktar första världskrigets sista månader. Den 8 augusti 1918 inledde de allierade en svit av framryckningar som sammantaget brukar kallas ”hundradagarsoffensiven”. Först slog britter, kanadensare, australier och fransmän gemensamt till i trakten av Amiens, en strategiskt viktig järnvägsknut i Picardie där det tyska försvaret var förhållandevis svagt, eftersom Ludendorff hade förväntat sig ett anfall vid ett annat frontavsnitt. Fler bakslag följde. Under andra hälften av augusti drevs tyskarna bakåt under strider mot britterna vid Somme och drog sig tillbaka till Hindenburglinjen, en försvarsposition som antogs vara omöjlig att ta sig igenom. Men det var just vad som skedde. I slutet av september gjorde de allierade ett storanfall och bröt under de påföljande veckorna igenom på flera frontavsnitt.

När striderna vid Hindenburglinjen var över hade den tyska krigsmakten tillfogats enorma skador och mist hundratusentals män. Ludendorff var inte i stånd att göra mycket mer än att fortsätta retirera genom norra Frankrike och Belgien. De allierades förluster, särskilt fransmännens, var lika stora eller ännu större, men det vägdes upp av att nya amerikanska trupper hela tiden anslöt sig till arméerna. Tyskarna miste viktiga järnvägslinjer, tvingades lämna ifrån sig tung utrustning och överge egna förnödenheter, allt medan de allierades stridsmoral blev allt bättre. Tidigare hade generalerna hoppats kunna manövrera sig fram till positioner varifrån en stor offensiv kunde göras 1919, men nu började de tro på seger redan innevarande höst. Samtidigt fick Tyskland allt större problem på hemmaplan. Folk var dödströtta på krig och krävde fred. Till och med arméledningen förordade den 29 september ett vapenstillestånd.

För att rädda vad som räddas kunde utsågs prins Maximilian av Baden till Tysklands rikskansler den 3 oktober. Maximilian, eller Max, som han kallades, var känd som en av landets mest liberala och kompromissvilliga aristokrater, den idealiska gestalten för att både förhandla fram en god fred och lotsa fram det tyska politiska systemet till ett mer demokratiskt styrelseskick. Det senare skulle, hoppades man, göra västmakterna mer benägna till att ge Tyskland goda fredsvillkor. Personligen var Max ovillig, eftersom han fann det omöjligt att förändra den tyska konstitutionen så länge kriget pågick, men han gjorde som han blivit ombedd och bildade en regering som även innehöll framträdande socialdemokrater.

Erich Ludendorff, som också ställde sig bakom den politiska förändringen, hade dock en annan agenda. Han insåg att kriget var förlorat men ville lägga skulden för det slutliga nederlaget på riksdagen och dess partier, inte på den tyska armén och framför allt inte på honom själv. I denna taktik låg fröet till vad som senare kom att kallas dolkstötslegenden (ty. die Dolchstoßlegende).

Under de veckor som följde sökte Max av Baden förgäves förmå ententens ledning, i synnerhet den amerikanske presidenten Wilson, att gå med på vapenstillestånd. Medan förhandlingarna pågick ändrade sig plötsligt Ludendorff och motsatte sig hela tanken på stillestånd. Kriget måste, insisterade generalen, föras vidare till seger. De amerikanska kraven på att tyskarna evakuerade allt erövrat land och omedelbart upphörde med ubåtskriget var oresonliga. Konflikten mellan rikskanslern och generalen slutade med att kejsar Vilhelm II avskedade Ludendorff den 26 oktober. Den avsatte generalen, som insåg att både hans karriär och hans krig hade nått vägs ände, flydde senare förklädd till Sverige, där han under de närmaste månaderna var bosatt på en gård utanför Hässleholm och skrev sina krigsminnen, i vilka han vidareutvecklade dolkstötslegenden.

Slutpunkten i legendutvecklingen sattes i ett samtal mellan Ludendorff och den engelske generalen Neill Malcolm på hösten 1919. Medan de båda generalerna åt middag i Berlin frågade Malcolm sin tyske kollega varför Tyskland, enligt honom, hade förlorat kriget. Ludendorff angav ett flertal skäl, bland annat bristen på stöd från hemmafronten. Malcolm skall då ha frågat om Ludendorff menade att han ”fick en stöt i ryggen”. Ludendorff svarade ”Ja, just det, exakt, vi fick en stöt i ryggen”.

Under de år som följde anammades dolkstötslegenden av många tyskar – och det var inte konstigt. Versaillesfreden var djupt orättvis, och den framkallade en revanschism som i sig bar ett av de viktigaste fröna till andra världskriget. För otaliga tyskar, både till höger och till vänster, var det en tröstande tanke att de egna soldaterna inte hade varit dåliga, inte ens besegrade, utan att de förlorat kriget av andra skäl än de i strikt bemärkelse militära. För högerextremister, i synnerhet nazister, blev dolkstötslegenden oerhört viktig, eftersom den gjorde det möjligt att peka ut syndabockar bland de folkliga och politiska element som man ville piska upp en opinion mot.

2022-02-21 06:27:45 - DH

Fråga Är frågan om grek-ortodoxt eller katolskt kristnande av Sverige infekterad på något sätt?

Ivan (85 år) - 2022-01-02 14:50:48

Svar Nej, inte särskilt. Det stora problemet är källbristen. Vi har gott om belägg för att tyska och engelska missionärer var verksamma i Sverige, samt att det förekom så kallade akefala missionsbiskopar (biskopar "utan huvud", dvs. utan ärkebiskop). De sistnämnda har ibland tolkats som ortodoxa missionärer, men de kan lika gärna ha varit katoliker; källorna lämnar oss på denna punkt helt i sticket. I övrigt har vi bara arkeologiska och konstnärliga lämningar att utgå från, och de kan tolkas på olika sätt. T.ex.: det faktum att det finns målningar i vissa gotländska kyrkor (som Garda), vilka säkert gjorts av rysk-ortodoxa konstnärer, bevisar inte att prästen i kyrkan också varit ortodox.

2022-01-13 05:53:16 - DH

Fråga Turko-Momgolic röra....för en amatör är det här en av de rörigaste delarna av världshistorien att få grepp om. Det rör då både historia, etnicitet och även språk.

Det verkar som om dom sen lång till baka levt som olika etniska stammar men i typ samma kultur och geografiska närhet, lånat ord osv, men ändå behållit egen identitet och språkgrund, när dom inte sedan under gemensamma erövringståg faktiskt ibland kosoliderat till en grupp...Allt detta är mycket rörigt men en direkt bakgrund till många folk o länder som finns idag. Ord som hord och khan hör dom till den ena eller den andra gruppen? Kan nån reda ut detta för mej eller hänvisa mej till nån läsning som jag kan få tag på? Eller är detta så rörigt för mej för att ingen egentligen vet?
Mvh,
//Tomas

Tomas (63 år) - 2021-12-16 11:04:00

Svar Ja, det är rörigt, inte bara för att det rör sig om många folk och stammar utan också för att de etniska benämningarna inte sällan har syftat på olika saker. Paradexemplet är tatarer. Ursprungligen syftade detta på en av flera stammar i dagens Mongoliet (där det även levde naimaner, keraiter, mongoler, med flera). De underkuvades av Djingis khan och blev en del av hans "yeke mongghol ulus" ("stora mongoliska folket") under erövringsåren på 1200-talet. I nästa skede övergick termen till att syfta på det blandfolk som uppstod när mongolkonfederationen mötte och förenades med kiptjakturkarna i dagens Ukraina och Sydryssland, där "tatarer" kom att syfta på det turkisk-mongoliska härskarskiktet i riket Gyllene horden. I nästa skede började européer - som fascinerades av namnlikheten med helveteshålan Tartaros i grekisk mytologi - kalla tatarerna "tartarer" och använda termen om alla möjliga kringströvande resandegrupper (varav termen "tattare").

Tatartermen är alltså ovanligt komplicerad att närma sig, men detsamma gäller andra termer. "Mongol" gick från att vara benämning på en av flera grupper i Mongoliet till att (tack vare Djingis khan) syfta på hela stamkonfederationen som gav namn åt dagens republik. Uzbeker växte fram först på 1400- och 1500-talet genom nyformation av grupper som tidigare kallat sig något annat.

2022-02-23 09:36:13 - DH

Fråga Så vitt jag förstår har fundamentalistiska muslimer egentligen inget emot slaveri. Mohammed verkar inte ha haft något principiellt emot det. Han var ju själv slavägare. Inom IS försökte man till och med återinföra det! Men vad var det egentligen som ledde till avskaffandet av slaveriet? Var det ekonomiska orsaker eller politiska orsaker?

Tommy (70 år) - 2021-12-14 16:16:50

Svar Framför allt politisk påtryckning. Väl att märka var det i många muslimska regioner, särskilt i arabvärlden, länge helt legitimt att förslava sina medmänniskor. I Saudiarabien och Jemen avskaffades slaveriet - efter politisk press - år 1962, i Förenade Arabemiraten 1963, i Oman 1970. Inte förrän 2007 kriminaliserades slavägande i Mauretanien. Trots det har slaveriet, inte minst barnslaveriet, överlevt i många av dessa länder.

2022-01-13 05:55:46 - DH

Fråga Vad finns det för skillnaderoch likheter mellan Frankrike, Spanien och England under 1500/1600 tal?

Maja (16 år) - 2021-12-13 20:18:06

Svar Den här typen av frågor greppar över alldeles för stora områden för att de skall kunna besvaras i det här lilla formatet. Samtliga tre länder utvecklades till tidigmoderna stater med monarkier, starka arméer och flottor och kolonier i främmande världsdelar. En viktig skillnad var dock att England satsade mycket mer på flottan och samtidigt inledde en inrikespolitisk utveckling med större makt hos parlamentet än de övriga länderna hade. Detta gav England/Storbritannien en fördel i krig på världshaven, och det mildrade de inre motsättningarna i landet (efter 1688-1689 års reformer upplevde England ingen statskupp, medan Frankrikes kungamakt krossades i revolutionen ett sekel senare).

2022-02-21 06:32:08 - DH

Fråga kan dagens debatt om deltagande i OS i Kina 2022 jämföras med den om Berlin 1936?

Olof (88 år) - 2021-12-09 16:11:26

Svar Det var påfallande få som bojkottade OS i Berlin 1936. Faktum är att det, sett till antalet deltagare, var ett veritabelt succé-OS. 3 961 idrottare från 49 stater deltog, vilket var rekord. Om man vill leta paralleller bör man istället betrakta agerandet under kalla kriget, till exempel olympiska spelen i Moskva och Los Angeles.

2021-12-10 09:53:33 - DH