Sök bland frågor

Fråga Hej!
En fråga om ett ålderdomligt uttryck. Jag läser rättegångsprotokoll från en trolldomsprocess i Halmstads härad år 1693. En man har haft otur med sin skörd under flera år och han misstänker att någon försöker ge honom otur. På skärtorsdagens morgon håller han därför vakt, och upptäcker att en grannkvinna springer ut med sopor som hon har sopat upp från sitt stuggolv. Detta lägger hon ut på grannens åkrar och hans gödselhög.
Innan han drar henne inför tinget ville han dock sammankalla alla kvinnor i byn för att låta dem ”svärja på salt och bröd”. Vad innebär detta? Jag har aldrig stött på uttrycket innan. Finns här några tips? Kan det ha biblisk bakgrund? Jesus säger till lärjungarna att de skall vara jordens salt, i betydelsen att de skall vara sanna och rena och hindra världens och människornas förruttnelse. Skulle detta kunna vara en ingång?

Frågan är kanske mer språkvetenskaplig än rent historisk, men jag provar hos Er ändå!
Idéer mottages med största tacksamhet
Andreas Karlsson

Andreas (41 år) - 2014-01-27 09:09:33

Svar Salt har haft en närmast magisk betydelse i många kulturer. Kombinationen salt och bröd har antika rötter, grekerna och romarna offrade det åt gudarna, och salt förekommer flerstädes i Bibeln i symboliska sammanhang. Salt och bröd som gåva till gäster är känt från Ryssland och Orienten och även i Sverige som gåva till nyinflyttade. Söker man på nätet hittar man flera hänvisningar till svenska tidigmoderna domboksnotiser liknande den du anför. "Signeri på salt och bröd" betraktades av kyrkan som ett missbruk och bekämpades, liksom andra eder.

2014-01-27 11:13:48 - HG

Fråga Hej!
Vad tycker du är viktigt att ta upp om Ryska rev, Franska rev, Amerikanska rev och Industriella rev i ett diskussionssammanhang?
MYCKET tacksam för snabbt svar!
Tack!

Anonym (17 år) - 2014-01-22 13:36:24

Svar Det låter som en typisk skoluppgift och det skulle förvåna mig mycket om inte de läromedel du har tillgång till skulle ge underlag för att besvara den! Men för att ge ett uppslag du kunde spinna vidare på: En sak man kan diskutera är ju om man över huvud taget kan se något gemensamt i tre så skilda händelser - två politiska omkastningar på 1700-talet, en ekonomisk långsiktig utveckling under 1800-talet och en politisk och social revolution under 1900-talet. Kan de alla ses som uttryck för samma process i historien (i så fall: vilken?) eller är de alltför åtskilda och olika?

2014-01-23 13:51:32 - HG

Fråga Hej! Jag undrar hur Elizabeth I av England lärde sig att intrigera och om det kan kopplas till den stormiga uppväxten vid det brittiska hovet?

Emilia (17 år) - 2014-01-21 17:18:44

Svar Elizabeth I var inte den enda kvinnan under tidigmodern tid som, trots att hon inte uppfostrades för att utöva makt, ändå kunde bli en mycket skicklig maktutövare. Elizabeth ingår i en hel grupp kvinnor (hennes syster Mary, kusinen Mary Stuart, Katarina och Marie de Medici för att nämna några) som delade samma erfarenhet. Utgångspunkten var att män skulle ha den formella makten och unga prinsar utbildades därför i allt sådant som man vid tiden ansåg viktigt för en blivande monark, medan deras systrar fick hålla till godo med mer traditionell uppfostran för en kvinna. Ett undantag utgörs av drottning Kristina som ju redan från början skulle bli regerande monark.

Tänkbara svar på frågan är att det faktum att Elizabeth, och andra kvinnor, växte upp vid hov där politik - eller intriger om man så vill - var en del av vardagen. Hoven utgjorde under 1500- och 1600-talen centra i politisk verksamhet och vi vet att kvinnor där ansågs välinformerade om vilka personer som besatt makt, hur man fick kontakt med makten och eventuellt vilka personer som befann sig i onåd. Utländska ambassadörer försökte bli goda vänner med kvinnor vid hoven för att den vägen skaffa sig inblick i hur maktspelet gick till bakom kulisserna. Att göra karriär politiskt krävde kontakter och det är också visat att kvinnor kunde spela en central roll för att män i deras närhet skulle kunna skaffa sig de rätta nätverken. Sannolikt lärde sig kvinnor politik genom att se och höra och agera, men däremot mindre genom teoretiska studier. En studie som jag själv gjort antyder också att kvinnor, ofta äldre släktingar, kan ha fört vidare kunskap om hur man arbetar politiskt till andra kvinnor.

I Elizabeths fall fanns också män som hade intresse av att lära henne något om maktutövande då det blev klart att hon skulle bli regerande drottning. De som i henne såg en garant för en anti-katolsk politik hade förstås intresse av att hon skulle bli en framgångsrik regent och för att bli det behövde hon kunskaper om maktutövning. Exakt hur det gick till kan man inte säga men klart är i vart fall att hon blev en - sett ur hennes och hennes anhängares synvinkel - mycket framgångsrik maktutövare.

2014-01-24 11:50:42 - SN

Fråga Hej går på ett Entreprenörscollage i södra Stockholm och har en uppgift i historia och det är att skriva en uppsats om korstågen. Jag har läst lite här och där och bl.a sett att vissa påstår att det bara finns 8 korståg, även läst att vissa säger ''8 eller 9 korståg har genomförts''. Min lärare vill att jag skulle problematisera detta och förklara varför nionde inte räknas i alla lägen som ett korståg. Kan ni förklara varför det är såhär?

Simon (16 år) - 2014-01-19 15:16:14

Svar Det är naturligtvis en fråga om definition vad man räknar som korståg. De numrerades inte i sin samtid. I den utmärkta artikeln i Nationalencyklopedin, som du säkert har läst, räknar Sveriges främste expert på fältet, Dick Harrison, med åtta korståg. Det förefaller som om han menar att den engelska prinsen Edwards försök 1271 bara var en misslyckad fortsättning på den franske kungen Ludvig den heliges tåg till Tunisien året innan. Man brukar också vara skeptisk mot det s.k. fjärde korståget, som ju riktades mot Konstantinopel, och därmed mot andra kristna; kan det kallas korståg? Det förekom även andra korståg mot andra områden än Mellanöstern, som tyska, danska och svenska tåg mot nuvarande Baltikum och Finland, men dessa brukar inte numreras.

2014-01-20 16:03:09 - HG

Fråga August den starkes porslinskrukor (En kung i Sachsen samlade porslin) lär finnas på ett svenskt museum. Jag har hört det men glömt vilket.

Kjell (82 år) - 2014-01-19 09:32:41

Svar August den starke, kurfurste av Sachsen och kung av Polen, samlade inte bara porslin, han var faktiskt den förste i Europa som lyckades knäcka kinesernas kod och framställa porslin. Fast egentligen var det en man som hette Böttiger som var anställd hos honom. Det var i början av 1700-talet och porslinet tillverkades i den sachsiska orten Meissen. Meissenporslin är alltså det äldsta porslin som gjorts i Europa, det betraktas som mycket vackert och värdefullt, och det finns föremål av det i ett antal svenska museer. Jag känner inte till att något skulle vara särskilt känt för sin samling, men Nationalmuseum i Stockholm har i varje fall minst 25 föremål i Meissenporslin, enligt museets hemsida.

2014-01-20 16:28:36 - HG

Fråga Hej! När invandrade det folkslag vi idag definierar som skandinavier till Norden?

Isabel (0 år) - 2014-01-17 00:12:11

Svar Det korta svaret är att vi inte vet. Arkeologerna räknar med en rad olika s.k. kulturer som har dominerat olika delar av Skandinavien vid olika tidspunkter under brons- och järnålder, definierade efter olika fynd eller fyndplatser (som "båtyxekulturen" eller "kongemosekulturen"), och man tänkte sig att dessa bestod av invandrade folk. Särskilt tänkte man sig en dramatisk invandring kring ca 2800 f.Kr. Idag föreställer man sig att kulturpåverkan och förändringar i materiell kultur och språk kan ha skett mer gradvis och utan att hela folkgrupper flyttat in och drivit undan andra. Då blir det svårt att ange någon precis tidpunkt och någon tydlig "folk-kontinuitet" genom historien. Om jag har förstått arkeologerna rätt kan man i alla fall räkna med att det inte kommit några stora invandrarvågor efter bronsålderns slut (ca 500 f.Kr.). Men det är en fråga du egentligen borde ställa till någon på en arkeologisk institution.

2014-01-24 12:23:41 - HG

Fråga Hej! Jag undrar varför är det så att man ser mycket allvarligare på alla liv Hitler tog under sin tid, när det finns människor som Stalin, Mao och Pol Pot som också tog massa människors liv under sina maktperioder?

Jakob (20 år) - 2014-01-16 00:04:02

Svar Många ser lika allvarligt på alla de diktatorer som du räknar upp. Det är knappast meningsfullt att gradera större eller mindre hemskheter när man talar om förföljelser och massutrotningar av hela befolkningsgrupper. Men det ligger något i det du skriver att Hitler och nazismen oftare framhävs som den absoluta ondskan. En förklaring kan vara att det efter nazismens undergång 1945 inte har funnits någon rörelse av nämnvärd betydelse som försvarat Hitler, medan det fortfarande finns socialister som i varje fall i princip vill försvara försöken att införa socialism t.ex. i Ryssland och Kina. Visserligen tar de allra flesta som idag kallar sig socialister avstånd från Stalin eller Mao, men enstaka gånger hör man argumentet att de ändå hade ett bra mål, även om metoderna var fel. Så skulle ingen som vill tas på allvar kunna säga om Hitler. Ändå är skillnaden liten och de flesta upplever nog många av diktatorerna under 1900-talet, som kallats "katastrofernas århundrade", som lika illa.

2014-01-20 15:48:58 - HG

Fråga Jag undrar hur adliga personer, som baroner och grevar, förr i tiden (runt 1600-talet) generellt sett kunde finansiera sina herrgårdar, ägor och slott?
Drev de i huvudsak självständiga företaganden för inkomster, eller hade de en välbetald befattning eller stod de i så nära förbindelser till kungligheten att de fick del av skatteintäkter?

Nyfiken på detta :)

Mvh David

David (22 år) - 2014-01-15 15:22:27

Svar Alla inkomstformer du nämner förekom, men grundläggande var adeln jordbrukare. Herrgården/slottet var en stor gård med lantbruksdrift, oftast större än normala bondgårdar. Ofta ägde adelspersonen också många vanliga bondgårdar, där bönderna fick betala avrad ("hyra") till jordägaren för att få bruka gården och också, om de bodde nära herrgården, göra dagsverken på herremannens marker. Adelns herrgårdar och underlydande gårdar var lägre beskattade än andra gårdar - de utjgorde s.k. frälsejord, och redan där tjänade adeln mer än andra jordägare. Sedan kunde de förstås också sälja sina produkter vidare på en marknad om de fick något över.

Med tiden, särskilt under 1600-talet och framåt, kom många adelsmän att gå i kronans tjänst som militärer eller ämbetsmän, och få lön av staten. Oftast hade de ändå en eller flera herrgårdar. Under samma tid började en del adelsmän också engagera sig i bergsnäringen (gruvor och bruk). Under perioden fram till reduktionen 1680 kunde de också få del av kronans skatteintäkter, som du skriver, ofta som betalning för lån till kronan eller i stället för utlovade löner som kronan inte hade råd att betala. Trots alla dessa inkomstkällor var inte alla adliga familjer rika. De var tvungna att leva på en viss statusnivå för att vara "riktigt" adliga och många adelsmän hade stora skulder när de dog.

2014-01-20 15:45:37 - HG

Fråga Frihetstiden.
Måste fråga er igen. Hade alla borgare och bönder rösträtt, eller var det bara vissa? Krävdes det något särskilt för att man som bonde skulle få rösta? Vilka var det som inte fick rösta till riksdagen? Har läst att det krävdes tre stånds majoritet för att beslut skulle fattas. Varför fanns det då olika många representanter för de olika stånden? Har läst att det fanns ca 1000 adelsmän, 50 präster, ca 80 borgare och 150 bönder i riksdagen. Vilken betydelse hade de olika antalen i riksdagen?
Tackar på förhand för ert svar!

Mats (0 år) - 2014-01-05 21:02:07

Svar Alla borgare, d.v.s. de köpmän och hantverkare som hade burskap i städerna, hade rösträtt. Av bönder hade de flesta rösträtt, nämligen skatte- och kronobönder, alltså bönder som ägde sin gård och bönder som brukade gårdar som kronan (staten) ägde. Däremot hade inte frälsebönder, som brukade gårdar som adelsmän ägde, rösträtt. Det är riktigt att det krävdes att minst tre stånd var överens för att man skulle kunna fatta beslut, om det inte gällde grundlagar, då måste alla fyra vara överens. Det spelade ingen roll att det var olika antal ledamöter i stånden, varje stånd hade i alla fall bara en röst. Att ledamotstalet varierade berodde på sättet riksdagsmännen tillsattes, som jag beskrev förra gången. Det var inte något fastlagt antal, inom adeln varierade det ju t.ex. efter antalet ätter (ätter dog ut, nyadlingar skedde) och bland bönderna förekom det inte sällan att näraliggande härader slog sig ihop om en riksdagsman, för att minska kostnaden. Det var alltså en helt annan föreställning om representativitet än vad vi har idag. Stora grupper av befolkningen var helt uteslutna: tjänstefolk, gesäller och lärlingar, alla stadsinvånare som inte hade burskap (t.ex. arbetskarlar), frälsebönder, torpare, s.k. ofrälse ståndspersoner (t.ex. brukspatroner som inte var adliga eller borgare, och grupper som läkare eller advokater) och förstås alla kvinnor.

2014-01-06 11:38:10 - HG

Fråga Hej!
Håller på att söka information om frihetstiden och hur ledamöterna i riksdagen och rådet tillsattes. Hittar info om att makten delades mellan de olika stånden, att de hade möten i olika byggnader och att tre stånd var tvungen att komma överens för att ett beslut skulle kunna genomföras. Undrar därför hur tillsattes adel, präster, borgare och bönder i riksdagen? Hur tillsattes männen i rådet? Fanns det någon form av rösträtt?

Mats (32 år) - 2013-12-27 09:50:18

Svar Information om detta finner du i alla bättre översiktsverk över svensk historia, t.ex. universitetshandboken "Det svenska samhället 1720-2000" av Susanna Hedenborg och Lars Kvarnström, eller mer utförligt i historiken över riksdagen "Riksdagen genom tiderna" (1992). Helt kort: Rådsherrar tillsattes av kungen, men han fick bara välja mellan tre förslag från riksdagen. Inom adeln hade huvudmannen för varje adelsätt närvaro- och rösträtt, bland prästerna var biskoparna självskrivna ledamöter och övriga präster valde representanter, borgarna valdes av borgarna (köpmännen och hantverkarna) i varje stad och bondeståndets representanter valdes av bönderna i varje härad. Det var alltså olika med rösträtt inom de olika stånden, men gemensamt var att det bara var män som hade formell rätt att delta.

2014-01-01 16:15:50 - HG