Sök bland frågor

Fråga (Vikingatid)
I Ingvar den vittfarnes saga berättas om hur han som ung förmanade människor i Semgallen (del av nuvarande Lettland?) att betala skatt.
Finns det en historisk bakgrund till detta? (Inte till sagan, utan skatteindrivningen.) Alltså kan vi veta hur svearnas skattesystem fungerade, hade de en koloni i Semgallen? Och vad vet man om den i så fall?

Vilket språk talades i "Gårdarike" under tidigt 1000-tal? Och kan man ha talat samma språk i Semgallen?

Sophia (20 år) - 2016-01-22 13:40:14

Svar Det är inte mycket man vet om dessa ting. I äldre historieskrivning och arkeologi ville man gärna tro att svear/svenskar skapade stora välden i öster och man tolkade gärna alla fynd av föremål som såg "skandinaviska" ut som tecken på svensk kolonisering. Numera är många forskare skeptiska och yttrar sig försiktigt i sådana frågor.

Semgallen är ett landskap i dagens Lettland, sydväst om Riga. Rimbert uppger i sin biografi över Ansgar från 800-talet att svearna tidigare ska ha haft något slags koloni där. Några andra historiska uppgifter om detta har vi inte. Under mellankrigstiden grävde svenskar ut ett område vid staden Grobina som man menade hade varit en svealändsk och gotländsk bosättning och handelsstad, men den tolkningen är numera omstridd. Att människor från dagens Sverige färdades i dessa områden, handlade och plundrade där, vet vi dock från andra källor, men det är osäkert om de hade några fasta stödjepunkter där. Svearna kan knappast heller ha infört något skattesystem här på vikingatiden, eftersom ett system med fasta skatter byggdes upp i Sverige först på 1200-talet.

Vilka språk man talade i det baltiska och ryska området på denna tid får du nog fråga en språkvetare om. Jag skulle dock inte tro att det var samma i "Gårdarike", d.v.s. inne i dagens Ryssland, som i Baltikum, antagligen slaviska språk i det förra området och olika baltiska språk i det senare.

En bra bok om hur synen på dess östliga förbindelser har varit beroende av nationalistiska föreställningar och förändrats genom tiderna är Samuel Edqvists "I Ruriks fotspår" (2012).

2016-01-22 15:07:52 - HG

Fråga När började man betraktas som fullt myndig under tiden före 1734 års lag? (Jag har intrycket att man kunde betraktas som straffansvarig även om man var under 18, och därmed dömas t.ex. till att slita ris/spö, men att straffen brukade vara mildare för sådana personer.)Som barn betraktades man väl upp till 15? Mycket tacksam för klarläggande av denna fråga! Per

Per (63 år) - 2016-01-15 11:38:52

Svar Myndighetsåldern i Sverige var sedan medeltiden 15 år. 1721 höjdes den till 21 år. 1734 års lag påverkade inte myndighetsåldern. På många sätt betraktades man dock fortfarande som vuxen efter konfirmationen, vanligen vid 15 års ålder, och personer mellan 15 och 21 hade t.ex. ofta arbete mot lön. Vissa straff kunde också utdömas från 15 år även efter 1721.

2016-01-16 14:56:14 - HG

Fråga Hej!
Sverige indelas i landskap (och län, stift, kommuner) som sätts ihop till Götaland, resp Svealand och Norrland.
Men hur var indelningen i äldre tid, t ex år 1700. Var Finland en med Svealand likvärdig del? Räknades de kontinentala delarna, t ex Pommern, till Götaland? Eller var det så att dessa större "landskapsregioner" var fler?

Thomas (0 år) - 2016-01-13 12:05:33

Svar Detta har skiftat genom tiderna. Svealand och Götaland är gamla föreställda enheter; man ansåg i varje fall under senmedeltiden att Sverige hade skapats genom att dessa gick samman. Man talade också ibland om dem som landet nordanskogs och landet sunnanskogs, där Värmland räknades till den södra delen (Värmland och Dalsland var sedan gammalt knutna till Västergötland). Norr och öster om Svealand låg de norra länderna och de östra. ”Österland” är den äldsta beteckningen på det senare Finland. Gränsen mellan dem uppe i Bottniska viken var oklar. Ofta talade man om hela Botten: Västerbotten och Österbotten (Norrbotten är ett mycket senare namn). Ännu på 1700-talet räknades Österbotten ibland till Norrland och inte till Finland. Norrland och Finland hade inte riktigt samma status som Svealand och Götaland, som man föreställde sig hade varit gamla kungariken, men ofta var det dessa fyra som man såg som Sveriges huvuddelar.

Dessa indelningar har aldrig varit formella, de har aldrig haft någon politisk eller förvaltningsmässig betydelse utan snarare fungerat för orientering, ungefär som när vi säger ”sydöstra Sverige” och inte alltid är klara över exakt vilket område som avses. De svenska provinserna, däremot, var egna territorier. Pommern, Estland och andra erövrade områden ingick inte i kungariket Sverige, de lydde under den svenska kronan. De hade egna lagar, egna förvaltningsmässiga förhållanden, egna skattesystem, egna politiska system, ofta med lantdagar (de sände inte representanter till riksdagen) och lydde inte under de svenska grundlagarna utan hade egna. Den tidens Sverige var, som nästan alla andra europeiska stater, en konglomeratstat. Staten styrdes från Stockholm, men den styrdes på olika sätt och under olika villkor i de olika delarna (där alltså kungariket Sverige var en).

När Skåne, Blekinge och Halland blev svenska 1658 gjordes de till ett hertigdöme Skåne som behöll danska lagar och med Malmö recess 1662, framförhandlad på en lantdag i Malmö, hade ett slags författning. När danskarna hade varit nära att återerövra det under skånska kriget och när Karl XI gjort sig enväldig inkorporerades det emellertid 1681-1683 i kungariket Sverige, svenska lagar och privilegier infördes och de skånska landskapen kom så småningom att anses som en del av Götaland. Gotland, Jämtland och Härjedalen hade inkorporerats i Sverige redan vid erövringen 1645 och räknades till Götaland respektive Norrland.

2016-01-19 09:20:56 - HG

Fråga I min hustrus släkt finns en berättelse om att de skulle ha en förfader som var svart haitisk invandrare på 1700-talet. Enligt släkttraditionen hade han kommit till Göteborgstrakten för att arbeta som trädgårdsmästare, och att många sådana "importerades" från Haiti för just detta ändamål vid den tiden. Jag har försökt Googla detta, men några uppgifter om invandring av västindiska trädgårdsexperter från 1700-talet kan jag inte hitta. Finns det någon historisk kärna av sanning i släktskrönan?

Anders (56 år) - 2016-01-07 02:27:16

Svar Jag känner tyvärr inte till någonting om detta. Det förekom svarta i 1700-talets Sverige, det var något av prestige att ha en "moriansk" tjänare. Mest känd är väl Gustav III:s lekkamrat och senare trogne ämbetsman Gustav Badin; han kom från den danska ön St Croix i Västindien och hade skänkts som gåva till den svenska drottningen, Gustav III:s mor. Det kom alltså svarta från Västindien till Sverige och därmed skulle det också ha kunnat komma haitier. Att de särskilt skulle ha använts i trädgårdsarbete hittar jag ingen uppgift om.

En möjlighet är att en del människor från Haiti har hamnat i Sverige efter att de svarta plantageslavarna på Haiti 1791 gjorde uppror mot slavägarna och mot kolonialmakten Frankrike. Upproret lyckades och Haiti blev den första självständiga staten styrd av f.d. svarta slavar, men under striderna flydde många fransmän från Haiti och tog med sig sina slavar. Kanske några av dem hittade till Sverige. Att det skulle vara just i Göteborgstrakten är inte omöjligt med tanke på att Göteborg var Sveriges viktigaste hamnstad och centrum för den svenska transoceana handeln. Kyrkböcker och andra handlingar där man kan spåra sina förfäder är ofta väl bevarade från denna tid och det skulle inte vara omöjligt att med traditionell släktforskning spåra din hustrus eventuella haitiska rötter.

2016-01-12 11:30:31 - HG

Fråga Hej! Jag undrar lite vad anledningen bakom många av de in- och utflyttningar som många av de svenska invånarna gjorde, framförallt under tidskedet 1850-1950? Anledningen att jag undrar är den att jag för tillfället arbetar med ett projekt där vi forskar i en slumpmässig vanlig svensk invånare och jag har redan kunnat mer eller mindre konstatera att det var väldigt många som flyttade under deras livstid. Kan det ha att göra med urbanisation, den kalla vintern med dålig skörd eller något annat? Tacksam för svar, ha en fortsatt bra dag! MVH, Alex.

Alex (19 år) - 2015-12-14 16:07:57

Svar Det har funnits många anledningar till att folk har flyttat. Under större delen av perioden du intresserar dig för var Sverige ett utvandrarland. Under perioden 1870-1920 utvandrade väldigt många till Amerika. I början av perioden förekom fortfarande missväxter med hungersnöd på landet. Industrialiseringen hade börjat komma igång men ännu fanns inte de stora arbetsmöjligheterna här. USA expanderade ekonomiskt och territoriellt och behövde folk; det fanns ett stort sug efter inflyttade européer. Samtidigt skedde stora folkomflyttningar inom Sverige. Nya industrier, som Norrlandskustens sågverk och massafabriker eller tillverkningsindustri på många nya orter i Sydsverige, drog folk från traditionella lantbruksområden. Jordbruket mekaniserades och behövde mindre arbetskraft. Folk flyttade till städerna, som på slutet av perioden hade fler invånare än landsbygden. Efter andra världskriget, precis på slutet av din period, expanderade det svenska näringslivet kraftigt och det började komma arbetsinvandrare till Sverige, i början huvudsakligen från Finland och Sydeuropa.

2015-12-22 08:40:09 - HG

Fråga Hej!
Folkslagen under historiens gång är många; svear, göter, heruler, finnar, goter, alemanner, saxare vandaler, kelter, magyarer etc etc. Vad har man för karakteristika för att säga att en grupp skiljer sig från en annan? Idag verkar det vara nationsgränser som gäller, med åtföljande problem med minoriteter, men vad tar man fasta på när det gäller äldre tider?

Thomas (0 år) - 2015-11-28 17:00:35

Svar Det finns ingen allmänt vedertagen definition av ett "folk". När vi använder beteckningar som de du nämner för äldre tid handlar det oftast om något som en grupp kallat sig själva eller - faktiskt mycket ofta - om något andra har kallat den, t.ex. vad romarna kallade sina grannfolk. Nyare forskning menar att folkvandringstidens alla "folk" förmodligen ofta bara rörde sig om ett litet ledande skikt; vad vanliga människor kallade sig eller vad de talade för språk upplyser källorna oss sällan om. Beteckningarna på samma grupp kunde växla och namnen föras över mellan olika grupper. "Folk", "nationer" eller "etniciteter" är inga fasta storheter genom historien. Ofta tänker man väl på grupper med gemensamt språk och gemensam materiell och andlig kultur, men också sådant har varit mer flytande än många tror.

Nationalister av olika slag - 1800-talets nationalromantiker, politiker som slagits för det ena eller andra folkets "återuppvaknade", dagens nationalister i Europa - har ofta tillskrivit det "egna folket" en lång och obruten historia som en biologisk och kulturell enhet. Det har lett till oändliga problem när man har försökt få politiska och "etniska" gränser att sammanfalla.

Även om alltså den moderna forskningen är kritisk till idén om "folkens" kontinuitet, är det dock uppenbart att människor i alla tider har delat in varandra i grupper som de tillskrivit etniska kännetecken (utseende, karaktärsdrag, språk, kultur etc). Som nämnts pekade t.ex. romarna ut massor av sådana folk längs sina gränser, och Bibeln vimlar av beteckningar på olika folk. Idén om olika folk är alltså mycket gammal.

2015-11-30 15:49:41 - HG

Fråga Jag vill veta mer om vem Per Frestare, Karl XIIs livknekt, var, och allmänt om hur tillvaron för livknektar kunde se ut. Dessutom: Karl XII vistades i Kungsör en hel del som barn har jag förstått. Vad gjorde han där?

Jessica (40 år) - 2015-11-24 14:07:50

Svar Karl XII vistades som barn i Kungsör därför att det var hans pappas "sommarstuga". Karl XI trivdes förträffligt på den lilla herrgården, långt från hovlivet i Stockholm, som han avskydde. Han tyckte om att vara ute i skog och mark, att rida och jaga vilt. Ofta hade han med sig kronprins Karl, som bl.a. sköt sin första björn där när han var 11 år. Karl var där sista gången när han var 17 år. Eftersom han sedan nästan oavbrutet var på fälttåg blev det inget mer björnjagande i trakten av Kungsör för honom.

Om Per Frestare vet jag inte mycket mer än vad man kan läsa på nätet. Per Frestare var livknekt, d.v.s. livdrabant. Drabanterna var kungens personliga vaktstyrka. Under Karl X Gustav hade drabanterna organiserats i ett infanteri och ett kavalleri, och kavalleristyrkan användes också i krig. Jag känner inte till om Per Frestare var med i krig eller om han tillbringade sina dagar uteslutande på Kungsör och Strömsholm. Enligt uppgift ska han ha varit barnvakt åt Karl XII. Säkert är i varje fall att han dog 1716 ligger begravd i Kung Karls kyrka, den kyrka som Karl XI lät uppföra vid Kungsör.

2015-11-26 11:11:16 - HG

Fråga Hej

Vad är det tidigaste belägget för att man har ätit pepparkakor i Sverige? När jag försöker ta reda på det själv får jag fram lite olika svar, bland annat att pepparkakor finns med på listor för kostnader och inköp av varor till Magnus Erikssons och Blanka av Namurs bröllop 1335. Stämmer detta?

Tack,
André

André (26 år) - 2015-11-24 13:09:55

Svar Föregångarna till våra pepparkakor anses ha uppstått i Tyskland på 1200-talet. De kallades Pfefferkuchen eller Lebkuchen och har blivit kända under det senare namnet. Det förra namnet spred sig antagligen till Sverige tillsammans med kakorna under senmedeltiden, då Sverige hade mycket täta förbindelser med de tyska handelsstäderna. De skulle alltså ha kunnat förekomma vid bröllopet mellan Magnus och Blanka i Stockholm 1335. Den enda skildringen av detta, Detmars lybska krönika, nämner dock ingenting om vad man åt. Enligt en uppgift skulle det äldsta belägget i Sverige vara från Vadstena kloster år 1444.

Det tycks råda oenighet bland forskarna om varför kakorna heter pepparkakor. En förklaring är att de ursprungligen innehöll peppar, en annan att man ofta i äldre tid kallade allehanda exotiska kryddor, som ingefära eller kryddnejlika, för peppar. I varje fall råder enighet om att de passar till glögg nu i adventstider!

2015-11-26 09:52:00 - HG

Fråga Var det mer miljövänligt att handdiska eller att använda diskmaskinen (1900-1950) Hur miljövänlig var den första diskmaskinen av Josephine Cochrain egentligen?

Axel (16 år) - 2015-11-24 10:34:44

Svar Den här frågan tycker jag är intressant och jag har förgäves försökt få någon av mina kolleger att svara på den. Men vår kunskap på detta fält räcker inte till. Tekniska högskolan i Stockholm har en avdelning för teknikhistoria, kanske de kan hjälpa dig.

2015-12-11 12:03:40 - HG

Fråga Hej, jag håller just nu på med ett arbete i skolan om Kalmarunionen, och jag försöker förstå mig på varför den bröts, skulle jätte gärna vilja ha ett svar på detta, även lite vilka konsekvenser det medförde. Tack!

Jonathan (18 år) - 2015-11-20 09:42:01

Svar Det är en svår fråga. Förr sa svenska historiker att den bröts för att Sverige ville "frigöra" sig, men så enkelt är det inte. Gustav Vasa försökte också göra sig till kung i Norge och ta över Skåne. Hans mål var alltså att ta så mycket av unionen som möjligt, inte att bryta den. Jag tror många i alla tre länderna reagerade mot Christian II:s politik. Han försökte samla all makt till sig själv och fick många mot sig. Avgörande för hans fall blev att hans farbror Fredrik, hertig av Slesvig-Holstein, ställde sig i spetsen för ett uppror som understöddes av Lübeck (han blev kung Fredrik I). Handelsstaden Lübeck var den verkliga stormakten vid Östersjön vid denna tid och drabbades av Christian II:s ekonomiska politik. Det var också Lübeck som stödde Gustav Erikssons (Vasa) uppror i Sverige.

Efter upproren följde en lång period av osäkra förhållanden. Norges ställning var oklar. Sverige ockuperade några år delar av Danmark och Norge. 1531 försökte Christian II återta sina riken, han lyckades först med Norge men infångades sedan och spärrades in i Danmark. Sedan rasade ett inbördeskrig, grevefejden, i Danmark, som slutade med att Christian III 1536 kom till makten. Han underkuvade också Norge. Först då kan man säga att Kalmarunionen hade spruckit och två nya stater, Sverige och Danmark-Norge (med Slesvig-Holstein) hade kommit till. En viktig konsekvens av upplösningen var just att två fastare sammansatta stater, styrda av starka kungar, kom till och kom att dela Norden mellan sig under de kommande 300 åren.

Jag (Harald Gustafsson) har skrivit om detta på några ställen. En kort översikt hittar du i min bok "Nordens historia" (2007), som antagligen finns på ditt kommunbibliotek. Mer utförligt, om du är verkligt intresserad, har jag behandlat just den här perioden i boken "Gamla riken, nya stater" (2000).

2015-11-20 11:04:32 - HG