Sök bland frågor

Fråga Hur mycket kostade en resa och utbildning i USA på 50-talet, om man tänker i jämförelse med idag?

Cornelia (16 år) - 2016-03-08 08:25:30

Svar Kostnaderna för högre utbildning var betydligt lägre på 1950-talet än i dag, även om vi tar hänsyn till inflationen. Vid decenniets början kostade studieavgifterna vid exklusiva lärosäten som University of Pennsylvania och Harvard i runda slängar 500 dollar per läsår, vid decenniets slut ungefär det dubbla (i dagens penningvärde motsvarar detta cirka 5 000-8 000 dollar). Sedan dess har kostnaderna för en universitetsutbildning exploderat, och stadigt ökat snabbare än inflationstakten. Frågan om de höga studieavgifter har blivit en brännhet politisk fråga, och många av de dyrare universiteten tar i dag ut avgifter på över 40 000 dollar per läsår, exklusive boende och litteratur.

Resor har vi svårare att hitta uppgifter om. När SAS började med reguljärflyg till New York på femtiotalet kostade t/r motsvarande en halv SAAB. Men ännu på den tiden gick de flesta USA-resor med båt och det var billigare.

2016-03-17 15:40:47 - BL, KS

Fråga Först ett stort tack för ditt uttömmande svar på min fråga från 20/2.

Under medeltiden föreställer jag mig att vanligt folk i Europa i stor utsträckning levde sina liv utifrån religionens krav och för att undgå att hamna i helvetet.

Var furstarna och kungarna lika angelägna att följa kristendomens bud eller kan man tänka sig att de var lite mer sekulära?

Har också läst någonstans att kungar lät döpa sig först när döden närmade sig, detta för att kunna agera "okristet" utan att riskera ett hinsides helvete.Stämmer detta?

Tack på förhand.
Nicklas

Nicklas (0 år) - 2016-03-05 15:56:57

Svar Jag tror inte man ska tala om någon som "sekulär" på medeltiden. Det finns ytterst lite spår av att någon ifrågasatte den grundläggande kristna verklighetsuppfattningen. Många kungar och stormän agerade visserligen mycket cyniskt i kampen om makten och många fredsavtal som "talade om evig vänskap och förbund" sveks raskt. Men samtidigt finns det massor av vittnesbörd om hur samma cyniska herrar (och enstaka kvinnliga makthavare) i stor skala donerade mark och gav gåvor till kyrkor och kloster. Det är svårt att ifrågasätta deras religiositet men det kan ibland också vara svårt att förstå hur de inför sig själva legitimerade sitt handlande. Något taktiskt motiverat dop på dödsbädden känner jag inte till.

2016-03-17 16:08:17 - HG

Fråga ang. fråga 1800-tal [6587] Ja inte bara ålderdom utan halva livet. I detta fallet var änkan endast 43 år och väntade sitt åttonde barn. Hon står sedan som utfattig i husförhörsböckerna. Jag undrar om de hade någon form av understöd från socknen eller om barnen hade skyldighet att hjälpa sin mor? Hur som helst lyckades hon uppnå en ålder av 77 år!
Hälsningar Helene

Helene (63 år) - 2016-03-04 14:16:42

Svar Barnen hade generell skyldighet att hjälpa och försörja sina föräldrar så gott de kunde. Någon som inte kunde försörja sig eller bli försörjd av släktingar skulle försörjas av socknens (från 1862 kommunens) fattigvård. Det kunde ske genom hjälp till hushållet, eller oftare genom att hushållet splittrades upp och dess medlemmar inhystes i andra hushåll i socknen. Som ett sista alternativ fanns fattigstuga. Det fanns alltså ett lagreglerat system för att ta hand om människor som inte kunde försörja sig, men det handlade förstås bara om en miniminivå. Den som ansågs arbetsför men ändå inte försörjde sig var inte "rätt fattig" och kunde sättas i tvångsarbete. Det var tvivelsutan ett hårt samhälle för många.

2016-03-15 12:23:08 - HG

Fråga I dessa tider då småprinsar och prinsessor föds och de har fått sina hertigdömen har jag en fundering. Jag har inte kunnat hitta det någonstans när jag sökt på nätet. Har det funnits någon hertig/inna över Blekinge? Om inte, varför då?

Kajsa (37 år) - 2016-03-03 21:24:59

Svar Det har aldrig funnits någon hertig över Blekinge. I den från 1500-talet gällande indelningen av svenska landskap i hertigdömen och grevskap, som också de skånska landskapen fördes in i efter att de inkorporerats i kungariket på 1680-talet, var Blekinge endast ett grevskap. Sedan sent 1800-tal får visserligen alla svenska landskap kallas hertigdömen, men någon hertig över Blekinge har mig veterligt aldrig utsetts. (Och någon hertiginna har aldrig varit aktuell, eftersom det först är från 1980 som prinsessor kan bli hertiginnor utan att vara gifta med en hertig). Däremot utgjorde Skåne, Halland och Blekinge tillsammans hertigdömet Skåne under den första svenska tiden, 1658-1681/83. Karl X Gustav och Karl XI var alltså hertigar över detta "Storskåne" med Blekinge.

Undertecknad har skrivit om hertigarnas historia i Sverige i en artikel i Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/sa-blev-sverige-ett-rike-for-hertigar/om/nyfodde-prins-oscar.

2016-03-15 12:11:49 - HG

Fråga Hej! Jag har gått igenom en bouppteckning från 1833. När husgeråd, jordbruksredskap m.m. summerats är summan mindre än sterbhusets skulder. Jag undrar vad som hände när så var fallet? Blev änkan av med allt trots att många saker skulle kunna bidra till hennes försörjning?
Hälsningar Helene

Helene (63 år) - 2016-03-01 20:47:48

Svar Förmodligen blev hon av med det mesta. Antagligen såldes tillhörigheterna på exekutiv auktion. Resterande skuldfordringar ströks dock, eftersom man inte kunde ärva skulder. Hon fick nog en hård ålderdom.

2016-03-02 13:24:38 - HG

Fråga Jag har lite historiefrågor ang tidsuppfattning...

Sedan när vet man att vi varit medvetna om vilket år vi lever i?
När är det första beviset på att människan, både globalt men även i det som idag är Sverige vet dagens datum?

Vår kristna tideräkning infördes ju på 530-talet, om även inte helt korrekt uträknat men dock är det ju den vi nu följer, men visste tex bonden att han levde år 578 eller Harald Blåtand att han levde på 980-talet?
Munkarna på Lindisfarne verkar ju haft koll på att de överfölls av nordmän i Herrens år 793 men hade nordmännen samma koll?
Visste skomakaren och sömmerskan att de levde år 1123?

Hur mycket är samtida vetskap och hur mycket är uträkningar efteråt?
Jag vet att många, även sent i vår tid, haft dålig koll på exakt när de är födda, men kan ändå ha vetat att det "nuvarande" året var tex 1870...

Men vet vi när gemene man visste vilken tid dem levde i?

Med vänlig hälsning, Kiin Wick

Kiin (38 år) - 2016-02-29 18:02:20

Svar Seden att räkna "Herrens år", anno domini, slog långsamt igenom och är nog etablerad i större delen av det kristna Europa på 11-1200-talet. På många håll daterades dock dokument efter regentens regeringsår - i Norge daterades t.ex. kungabreven efter kungens regeringsår till in på 1300-talet. Men från dess har denna datering varit allenarådande i Europa. Det var naturligtvis länge bara de som hade behov av dateringar som hade den aktuell, d.v.s. kyrkans och kronans män. Med ett mer utvecklat räkenskapsväsen i statsförvaltningen spreds antagligen dateringarna - det var viktigt att veta om man låg efter med skatten för det-och-det året. När vanliga människor verkligen började tänka i sådana årtal är mycket svårt att uttala sig om men jag skulle gissa att det blev tämligen allmän kunskap på 1500-talet, när reformationens strider ökade kyrkans närvaro i lokalsamhället. På 1600-talet skulle statsmakten ha kontroll över invånarnas ålder för att bestämma om de skulle betala skatt och skrivas ut som soldater. I kyrkböckerna, som börjar föras allmänt under sent 1600-tal, antecknades födelseåret. Men det är säkert så att långt fram i tiden har många tyckt att det var onödigt att hålla reda på. Seden att fira födelsedagar är i breda befolkningslager ganska ny.

2016-03-17 15:42:07 - HG

Fråga Hejsan!
Jag heter Isa och går i årskurs 6 på östermalmskolan. Just nu jobbar vi med ett projekt om hur man levde under det sena 1700-talet. Och vi har lite svårt att få tag på fakta om hur skolorna såg ut i Europa. Vi hittar en hel del om hur det var i Sverige, men det är ju riktigt det som är målet. Så vi skulle bli jätteglada om ni kunde hjälpa oss med det. :)
Mvh Isa.

Isa (12 år) - 2016-02-29 08:33:30

Svar Det är en väldigt stor fråga som det är svårt att svara kort på. Det beror på var i Europa vi är och också när på 1700-talet, eftersom det kom nya idéer om undervisning vid mitten av 1700-talet. Men generellt var det ännu på den tiden få barn som gick i skola. Vanliga bondfamiljers barn (och de flesta bodde på landet på den tiden) gick sällan i skola, även om det kunde förekomma allmogeskolor och välgörenhetsskolor på en del ställen. Skolorna fanns i städerna och där var det oftast de välbeställda köpmännens och hantverkarnas barn som gick. Adelns barn fick däremot ofta privatundervisning.

Undervisningen var väldigt inriktad på klassiska kunskaper, man skulle lära sig latin och kanske grekiska, man skulle läsa klassiska författare. En viss utbildning i matematik och musik var också vanlig. Kyrkan hade fortfarande ett stort inflytande över undervisningen. I det katolska Europa var det nästan bara kyrkan som höll skolor. Det betydde förstås att kristendom var ett väldigt viktigt ämne.

Det var ovanligt att flickor gick i skola och alla högre skolor var helt förbehållna pojkar. Målet med undervisningen var inte heller att alla skulle få kunskap, utan att de som utbildade sig skulle bli nyttiga för samhället som ämbetsmän eller präster. Det här började man kritisera vid mitten av 1700-talet och olika idéer kom fram om utbildning för vanliga människor. Men i stort sett var det först på 1800-talet som folkskolor kom till i de flesta europeiska länder.

Det här kanske låter ungefär som det du fått fram om Sverige. Men jag tror inte Sverige och resten av Europa skilde sig så mycket vad gällde utbildning vid den här tiden, åtminstone inte om man talar i så här generella termer.

2016-03-01 08:12:46 - HG

Fråga Kan ni skriva händelseförloppet under den iranska revolutionen 1978-1979? Skulle vara jätteschysst:-)

Samuel (14 år) - 2016-02-22 13:51:04

Svar Vi är schyssta men inte så schyssta att vi gör enkla skoluppgifter eller annat som man relativt lätt kan klara själv. Wikipedia har t.ex. en så vitt jag kan bedöma ganska vederhäftig sida under rubriken "iranska revolutionen" och en mycket utförlig sida på engelska, "Iranian Revolution".

2016-02-24 15:59:32 - HG

Fråga Hej!
I skolan lärdes det ut om folkvandringstiden, 100 - 600 e kr, men vikingatågen som en möjlig "eftersläng", till c:a år 1000.
Förekom det folkvandringar på andra håll också, t ex i Ostasien, Afrika, Amerikas två kontinenter, Australien, Oceanien. Eller är det ett västasiatiskt-europeiskt fenomen alltigenom? (Orsakerna lär väl, som vanligt, ha berott på överbefolkning relativt födotillgång och ekonomi/bekvämlighet.)

Thomas (0 år) - 2016-02-20 20:11:22

Svar Det förekom definitivt folkvandringar på andra håll i världen också. Det tycks vara ett generellt fenomen i historien. Man är inte ense om orsakerna, det kan handla både om förändringar i livsstil, t.ex. övergång till jordbruk, överbefolkning i förhållande till resurser eller "dominoeffekter" av andra folkvandringar.

Ett känt exempel är bantufolkens utbredning i Afrika. Från ett förmodat kärnområde i Västafrika spred sig dessa från ca 1000 f.Kr. över stora områden av östra och södra Afrika. Ca 500 e.Kr. hade dessa etablerat sig t.ex. vid de östafrikanska sjöarna och mellan 12- och 1400-tal härskade bantufolk över ett rike med centrum i Stora Zimbabwe. Senare kom de till dagens Sydafrika där zuluerna, ett bantufolk, på 1800-talet byggde upp ett stort rike.

2016-03-02 13:17:04 - HG

Fråga I Bra Böckers Världshistoria kan man i band 6 läsa följande på sidan 203 (de åsyftade staterna är Tyskland och Italien):
"I båda länderna blev "fiaskot" för en nationell statsbildning under senmedeltiden direkt avgörande för de former som nationalismen där antog på 1800-talet och 1900-talet och därmed också för Europas och världens historia i våra dagar."
Min fråga: Kan man verkligen dra så långtgående slutsater?
Tack på förhand.

Nicklas (67 år) - 2016-02-20 14:43:04

Svar Det är en intressant och svår fråga hur långt bakåt i tiden man kan söka orsaker till historiska händelser. På ett sätt är ju allt som händer nu orsakat av allt som tidigare hänt, men det påståendet är så allmänt att det är meningslöst. Mer specifikt är det naturligtvis riktigt att den tidigare utvecklingen inom det som på 1800-talet blev Tyskland och Italien spelade roll för hur den internationella ideologin nationalismen kom att gestalta sig just där - men den senmedeltida politiska historien var förstås inte det enda som spelade roll för det. Också 1800-talets specifika politiska, kulturella och ekonomiska omständigheter var naturligtvis viktiga.

Det grundläggande felet, enligt min mening, i citatet är att det förutsätts att det i andra delar av Europa skapades "nationalstater" under senmedeltiden. Det tycker jag inte man kan säga. De stater som stärktes under denna tid var inte nationella i 1800-talets mening. Det talades många olika språk och det fanns många mer eller mindre autonoma politiska enheter även inom t.ex. Frankrike, Spanien, England eller Danmark. En utveckling mot nationalstater i modern mening kom också i dessa länder först under 1700- och framför allt 1800-talet. En forskare menar t.ex. att ännu vid 1850 var det en minoritet fransmän som talade vad vi menar med franska. Därför avvek inte de tyska och italienska områdena så starkt.

Det fanns dock vissa särskilda förutsättningar. Det fanns en gammal föreställning om en enhet. Redan under senmedeltiden fanns det en del intellektuella som beklagade att Italien var splittrat och delvis underkastat främlingsvälde. I det tyska området fanns till 1806 det Tysk-romerska riket som en paraplyorganisation över de enskilda staterna, och man föreställde sig att invånarna i dem alla var tyskar (fast de inte var det, t.ex. tjeckerna i Böhmen) och talade tyska. När så nationalismen kom med sin idé om ett folk, en historia, en kultur, ett språk och en stat kom många intellektuella att kräva att dessa områden skulle slås ihop till en stat.

Givetvis fick nationalismen i dessa områden då en annan touche eftersom det inte handlade om att homogenisera en redan existerande stat (som i Sverige) utan i stället att bryta ner gränser och skapa nya stater. Det kan kanske hävdas att den blev mer aggressiv än i gamla, etablerade stater. Detta var dock ingen nödvändig följd av något som hänt just under senmedeltiden, men en möjlig följd om vissa andra saker inträffade, som att det växte fram en ny ideologi, nationalismen - vilket det faktiskt gjorde.

Svaret är alltså inte alldeles entydigt, men det är historien sällan!

2016-02-24 15:50:54 - HG