Sök bland frågor

Fråga Hejsan!
Skulle vilja ställa en väldigt basal fråga om hur man tolkar datum och år angivelser när man läser vissa texter med historisk koppling.
Jag läste i en artikel om slaget vid Seelowhöjderna där man anger ett datum: 16-19 april. Då tolkar jag det som att händelsen utspelade sig under 4 dagar. Men när jag vänder mig till en annan artikel på ämnet säger man 3 dagar. Om man räknar dygnen så är det ju från den 16 april till den 19 april 3 dygn. Men händelser skedde under varje datum därför känns 4 dagar mera rätt att säga. Fånig fråga men har ni som historiker några riktlinjer över hur man pratar rent tidsmässigt eller är det till författaren att göra definitionen?
Med vänliga hälsningar
Sebastian

Sebastian (22 år) - 2015-11-17 20:47:58

Svar Det korta svaret är att historiker är lika förvirrade som alla andra när det gäller vad man menar med datumangivelser. Ett exempel är det krig som i dansk historia alltid kallas "treårskriget"; det varade 1848-1850. Det började i mars 1848 och de sista krigshandlingarna utkämpades i oktober 1850. Men hade det kallats "tvåårskriget" om det hade startat i oktober 1848? Själv tycker jag det är rimligt att räkna tiden från när något börjar tills det är över, t.ex. om ett slag börjar på eftermiddagen och håller på till nästa eftermiddag; i så fall rör det sig ju om ett dygn. Men kan man också säga att det höll på i två dagar om det alltså höll på över två datum? Det finns alltså inget givet svar och det viktiga är väl att man alltid är tydlig med sina angivelser.

2015-11-30 16:02:02 - HG

Fråga Har USA:s störtande av den demokratiskt valde premiärministern i Persien, Mohammad Mossadeq, någon koppling till nuvarande kaos i Mellanöstern?

Karl-Olof (75 år) - 2015-11-16 04:42:44

Svar 1953 störtades den iranske premiärministern Mohammad Mossadeq. Aktionen var initierad av Storbritannien, som hade förlorat stora intäkter sedan Iran nationaliserat oljeindustrin, men leddes huvudsakligen av USA, som fruktade att Iran var på väg att svänga åt det kommunistiska hållet i kalla kriget. En förutsättning var också att viktiga grupper inom Iran hade vänt sig mot Mossadeq och kunde mobiliseras till stöd för kuppen. Efter Mossadeqs avsättning och fängslande etablerades en regim där shahen styrde Iran med starkt amerikanskt stöd. Vid den iranska revolutionen 1979 anses missnöjet med shaens regim och USA ha stärkts kraftigt av minnet av kuppen 1953. På så sätt skulle Mossadeqs avsättning ha spelat stor roll för etablerandet av Irans nuvarande regim.

Men det är en öppen fråga om detta också kan kopplas till dagens situation, där jag antar att frågaren avser det syriska inbördeskriget, Iraks sönderfall och IS:s härjningar. Jag förmodar att det kan ses som ännu ett incitament till den antiamerikanism och allmänna anti-västlighet som råder i området. Iran (Persien) är dock inte Mellanöstern och araber och perser har inte alltid velat se sig som del av samma historiska erfarenheter, även om de båda är muslimer. Men det är en fråga som snarare borde ställas till någon expert på denna region.

2015-11-17 09:36:55 - HG

Fråga Hur blev man en friherre under 1600-talet? Varför reste friherrar runt (andra länder) och under 1600-talet var Paris en av de bästa universiteten i Europa, men om man skulle utbilda sig till friherre vad lärde man sig då?

Amanda (16 år) - 2015-11-14 23:53:47

Svar Friherre var inte något man kunde utbilda sig till; det var en adelstitel, samma sak som baron (åtminstone i Sverige var det så att en friherre tilltalades baron). Alltså blev man friherre antingen genom att födas som son till en friherre eller genom att adlas av kungen (eller upphöjas till friherre, om man redan var lågadlig, alltså adelsman utan titel).

På 1600- och 1700-talen var det populärt att unga adelsmän sändes ut på en s.k. grand tour, en "stor tur", som innebar en bildningsresa genom Europa. Nordiska adelsmän åkte ofta till Tyskland, Frankrike och Italien. Man såg på sevärdheter och träffade berömda personer. Under dessa resor var de unga adelsmännen ofta någon tid inskrivna vid ett universitet, och det är riktigt att Paris var populärt. Men det var knappast mycket till utbildning de fick där. Några blev lärda män, men de flesta var nog där mest för att det var lite fint att ha varit där. Vid universiteten lärde man sig också att fäktas och dansa, som en adelsman skulle kunna. Det var också bra om man kunde lite latin.

En adelsman måste kunna mycket. Han (eller hon) måste kunna sköta sina gods och ägor, vad vi idag skulle kalla företagsledning. Männen måste kunna kriga, oftast som höga officerare. De måste också kunna sköta höga ämbeten. Men för allt detta fanns det inte mycket utbildning, det var något man var förväntad att lära sig under uppväxten och genom praktiskt arbete.

2015-11-17 09:49:50 - HG

Fråga Hej, jag undrar om ni kan nämna konflikter som lösts utan att det blivit krig. Jag vet att Kubakrisen löstes utan krig men kan inte komma på fler än den, kan ni hjälpa mig? Tack på förhand.

Hilda (17 år) - 2015-11-14 13:16:42

Svar Som väl är har många konflikter i historien lösts utan krig. Inte bara Kubakrisen utan flera kriser kring Berlin löstes utan våld under kalla kriget. Själva kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen slutade ju också utan krig (genom att Sovjetunionen och det kommunistiska systemet föll sönder). Polens delningar på 1700-talet är också exempel; stormakterna Österrike, Preussen och Ryssland enades om att dela Polen mellan sig i stället för att slåss om det - inte så bra för Polen men storkrig undveks i alla fall. Danmark och Norge var i början av 1930-talet nära krig om Grönland, men de lät internationella domstolen i Haag avgöra frågan och Norge respekterade (surt, men dock) domen som tillerkände Danmark Grönland. Konflikten mellan gerillan på Sumatra och den indonesiska regeringen löstes efter medling av Finlands dåvarande president Martti Ahtisaari. Detta är bara några exempel på att konflikter faktiskt kan lösas utan våld.

2015-11-20 11:13:07 - HG

Fråga Vad fanns det för några orättvisor bland folket under 1611-1632? Och vad för rättigheter hade vanligt folk?

Jag (14 år) - 2015-11-11 09:59:18

Svar Vad som är rättvist eller orättvist är en fråga om värderingar. Om vi kom från vår tid och plötsligt skulle leva i början av 1600-talet skulle vi nog uppleva nästan allting som orättvist. Det var stora skillnader på folk och folk, vilken ställning och vilka rättigheter man hade bestämdes i de flesta fall av i vilken familj man föddes. Det gällde olika regler för adel, för borgare (stadsbor) och för bönder. De allra flesta människor levde på bondgårdar på landet. Många bönder ägde själva gården men ungefär en tredjedel av landets gårdar ägdes av adelsmän, och bönderna måste betala olika avgifter till ägaren, och ibland göra dagsverken (arbete) på hans/hennes marker för att få bruka sin jord. Inom hushållet stod barn och tjänstefolk under mannens och hustruns ledning och måste lyda dem, och hustrun stod i sin tur under mannen. Kvinnor kunde normalt inte bli ämbetsmän, präster, köpmän eller hantverkare och mannen eller fadern hade mycket att säga om kvinnans situation. Allt det här skulle vi nog ha upplevt som orättvist. Men det är fråga om vad den tidens människor tänkte. De kanske skulle ha tyckt att vårt jämlikhetssamhälle var fel och mot Guds vilja?

Vanliga människor hade ändå ganska stora rättigheter. De var juridiskt fria (det rådde aldrig livegenskap i Sverige), de kunde äga mark och saker, de kunde kräva sin rätt i domstolar. Bönderna i Sverige (de självägande och de som bodde på statens mark) var representerade i riksdagen. Där var bönderna visserligen det svagaste ståndet (adeln var mest inflytelserik, sedan kom borgarna och prästerna) men inte helt utan betydelse.

Men just under den perioden du frågar om pressades bönderna av kungamakten (Gustav II Adolf) och adeln till att ta på sig allt större bördor i form av skatter och soldatutskrivningar. Många bondsöner dog som soldater i Baltikum, Polen och Tyskland under de svenska krigstågen. Antagligen skapade det här stort missnöje och efter kungens död (1632) minskades skatterna och utskrivningarna något. En annan sak som hotade var att adeln tog över mer och mer mark och vid mitten av 1600-talet yttrade bondeståndet i riksdagen rädsla för att livenskap skulle införas i Sverige. 1600-talet var över huvud taget en hård tid för bondebefolkningen i Sverige som fick betala för alla krigen.

2015-11-11 15:35:51 - HG

Fråga Jag har läst att det i det tidiga koloniala Nordamerika fanns ont om hästar, och att man i äldre dagar därför tillämpade ett system som kallas för "Ride and Tie": One man started out on the horse while the other began walking. After a set distance, the rider would dismount and tie the horse to a secure object. When the other man had walked to the tied horse he mounted and rode past the original rider to the next tying point. In this fashion, each man got to ride part way and the horse got some rest." Detta har sedan tydligen fött en egen gren inom ridsporten, med världsmästerskap och allt. Jag har aldrig hört talas om detta tidigare, och undrar om det var en metod som man använde sig av i Sverige och Europa i äldre tid?

Anders (56 år) - 2015-11-08 17:18:48

Svar Jag har inte hört talas om detta fortskaffningssätt i Sverige, men det finns i varje fall beskrivet i England på 1700-talet. Att låta hästarna vila och få foder och vatten var naturligtvis viktigt. I Sverige kunde resande med egen vagn byta hästar vid skjutshåll på jämna mellanrum längs landsvägarna, där hästar tillhandahölls mot betalning. Det kan också, som frågaren antyder, ha att göra med tillgången på hästar. På Island, där det var gott om hästar, var det vanligt att välbeställda människor hade en extra häst med sig när det gällde längre resor; man red den ena och höll den andra i en töm, tills man bytte häst. Här var det å andra sidan vanligt att fattigare människor gick till fots även vid mycket långa resor, och så har det antagligen varit i Sverige också. Ungdomar som tog sig från Dalarna till Stockholm för säsongsarbete vandrade t.ex. i stora grupper. Men som sagt har jag inte hört talas om någon motsvarighet till "ride and tie" i Sverige.

2015-11-09 15:46:26 - HG

Fråga Hur kommer det sig att Danmark hade livegenskap, men inte Sverige?

Christer (67 år) - 2015-11-07 16:13:40

Svar Det är tveksamt om man kan säga att Danmark har haft livegenskap. Danska bönder var alltid juridiskt fria människor, de hade full rättskapacitet och godsägarna hade begränsade möjligheter att lägga sig i deras privatliv. Men de allra flesta danska bönder var vad vi i Sverige kallar frälsebönder, de ägde inte sin jord utan den ägdes av (i regel adliga) godsägare som bönderna betalade avgifter till och gjorde dagsverken hos. I Sverige var bara en mindre del av bönderna i denna position. I Danmark lydde dessutom en del bönder under domstolar som kontrollerades av godsägaren (men som dömde efter allmän lag).

Det som påminner om livegenskap i Danmark är vornedskabet och stavnsbåndet. Båda gällde bara den manliga delen av lantbefolkningen. Vornedskabet gällde från senmedeltiden (nämnt första gången 1446) och till ca år 1700. Det innebar att en bonde inte fick flytta från sin gård utan godsägarens tillstånd och är det närmaste Danmark kommit livegenskap. Det gällde dock inte hela Danmark utan bara på Själland, Falster, Møn och Lolland. Stavnsbåndet infördes däremot i hela Danmark 1733 och innebar att män mellan 14 och 36 år (senare utvidgat till 4-40 år) inte fick flytta utan godsägarens tillstånd. Bakgrunden var dels en lantbrukskris som fick bönder att lämna sina gårdar, vilket ställde godsägarna i en svår situation eftersom de var ansvariga för böndernas skatter, dels och framför allt att staten ville säkra sig tillgång på vapenföra män för den nyupprättade landmilisen. Stavnsbåndet avskaffades 1788.

Att bönderna var hårdare bundna till godsägarna i Danmark än i Sverige kan ha haft flera orsaker. I Sverige var många bönder hela tiden självägande och stod alltså inte i någon relation till godsägarna. Bönderna var representerade i riksdagen och motarbetade den vägen adelns försök att lägga under sig bönder. Statsmakten hade ett starkare grepp om samhället i Sverige och adlig domsrätt slog aldrig igenom.

Man kan också säga att Danmark och Sverige befann sig i olika ekonomiska sfärer i Europa. Under senmedeltidens s.k. agrarkris blev bönderna i hela östra Europa hårdare knutna till godsägarna. Det var då livegenskapen utvecklades i länder som Ungen, Österrike, Polen, Brandenburg, Mecklenburg och Holstein. Här byggde ekonomin på export av lantbruksprodukter från adelns stora gods. Även om de danska godsen var mindre och godsägarna aldrig uppnådde livenskap påminner den danska situationen om den östeuropeiska. Sverige blev mer orienterat mot Västeuropa (Nederländerna, västra Tyskland, Frankrike, England), där livegenskapen tvärtom försvann under senmedeltiden. Det var ett mer kommersialiserat samhälle där bönderna hade större manöverutrymme. I Sveriges fall tog staten också hand om mycket som på andra håll sköttes av godsägarna.

Först med de s.k. landboreformerna under slutet av 1700-talet, där stavnsbåndets upphävande var en del, kom Danmark att få en självägande bondeklass och en social struktur mer lik det övriga Nordens.

2015-11-09 15:00:34 - HG

Fråga Vem eller vilka hade mest makt i Sverige 1792 till 1809?

Jag m (33 år) - 2015-11-06 13:02:57

Svar Jag antar att du menar politisk makt. Efter mordet på Gustav III 1792 styrde hans bror hertig Karl en förmyndarregering för den omyndige Gustav IV Adolf. Den verklige makthavaren under förmyndarstyret var dock Gustav Adolf Reuterholm, som inte hade något högt ämbete men som hertig Karl litade på. Man brukar tala om "den reuterholmska regimen". 1796 blev Gustav IV Adolf myndig och styrde i det närmaste enväldigt. Under hans tid sammankallades bara riksdagen en gång (år 1800) och många viktiga beslut tog han utan att bry sig om sina rådgivare. Hans misslyckade utrikespolitik ledde till att han störtades i en militärkupp år 1809.

2015-11-09 15:28:01 - HG

Fråga Berätta allt som du vet om Gustav den II Adolf.

Alice (12 år) - 2015-11-03 14:47:34

Svar Om du har fått den frågan i skolan tycker jag du själv kan se efter i din lärobok, på Wikipedia eller i någon uppslagsbok i skolbiblioteket. Det finns mycket skrivet om honom och vi kan inte berätta "allt". Så mycket vet jag i alla fall som att man inte skriver "Gustav den II Adolf" på svenska utan "Gustav II Adolf" - den romerska tvåan uttalas här "den andra", då behöver man ju inte också skriva "den", eller hur? Om du har någon mer konkret fråga om Gustav II Adolf eller något annat i historien är du välkommen att återkomma!

2015-11-04 11:33:29 - HG

Fråga Hur gammal blev Gustav IV?

Samuel (12 år) - 2015-11-03 14:45:15

Svar Om du menar Gustav IV Adolf blev han 58 år. Han föddes 1778 (på hösten) och dog i början av år 1837. Han blev svensk kung redan som 13-åring när hans pappa Gustav III mördades, men först när han blev 18 år började han regera själv. 1809, när Sverige höll på att förlora ett krig mot Ryssland, var många missnöjda med honom och han blev avsatt från tronen och landsförvisades. Resten av sitt liv reste han runt i Europa under namnet "överste Gustafsson". Han blev allt mer ensam och fattig och dog till sist av ett slaganfall på ett värdshus i Schweiz. En av de tråkigare ödena för en svensk kung!

2015-11-03 16:33:46 - HG