Sök bland frågor
|
Fråga Håller på och läser lite om Förintelsen och har märkt att det är en smula svårt att definiera själva begreppet. Enligt vissa källor var Förintelsen den benämning dagens historiker använder på den utrotning av vissa grupper som bedrevs av Nazitysklands och dess allierade. Enligt andra betecknar namnet enbart utrensningen av judarna, men att Förintelsen sammanföll med morden på andra grupper, såsom romer, serber, polacker, etc. Jag förstår att judarna drabbades hårdast, men finns det någon officiell definition av Förintelsen? Robert (20 år) - 2019-03-02 20:50:52 Svar Förintelsen är ett specifikt svenskt ord för nazisternas folkmord under det pågående andra världskriget. Den har sitt ursprung i att den svenske översättaren valde termen som namn på den amerikanska teveserien Holocaust, som sändes i Sverige 1979 och gjorde folkmordet känt i bredare kretsar. I de allra flesta länder används just ordet Holocaust, ett grekiskt ord för ”brännoffer”. Ordet ”Förintelsen” är inte entydigt. Medan de allra flesta använder det som beteckning för nazisternas folkmord på judarna, finns det både forskare och andra som också vill inkludera nazisternas massmord på romer och andra av dem utpekade offerkategorier i Förintelsen. Eftersom ordet har en stark känslomässig och politisk laddning finns det grupper som gärna använder ordet för att förstärka den egna gruppens lidanden genom att tala om den polska eller den kommunistiska Förintelsen. Officiellt skrivs Förintelsen versalt, men det finns forskare, däribland undertecknad, som väljer att skriva förintelsen med liten begynnelsebokstav, för att betona illgärningarnas genuint historiska karaktär. Inget annat historiskt begrepp skrivs versalt. Det finns således ingen officiell definition, men om man med Förintelsen menar något annat än nazisterna folkmord på judarna under andra världskriget framstår det som något som måste förklaras.
2019-03-04 13:34:37 - KGK |
|
Fråga Hej! Jessica Nilsson (37 år) - 2019-03-01 23:09:20 Svar Ja, efter reformationen var det kronofogdens sak att föra tiondelängder och ta in tiondet. Två tredjedelar av tiondet gick ju också till kronan. 2019-03-06 10:21:44 - HG |
|
Fråga Vem eller vilka bestämde vad en nyadlad man skulle heta (och därmed hela hans ätt) och vem bestämde hur vapenskölden skulle se ut? Och vad gällde prästerna, vem bestämde hur deras prästsigill skulle se ut, motiv och eventuell inskription? Eva (55 år) - 2019-02-27 17:03:20 Svar Det var nog i regel den nyadlade själv som föreslog sitt namn. Äldre släkten hade ofta ett sköldemärke och det blev så småningom i regel deras namn, som Bielke (med bjälkar), Gyllenstierna (en gyllene stjärna) eller Trolle (ett troll). Nyadlade ätter tog sig tvärtom ofta vapen efter det namn de valt, som von Rosen (rosor) eller von Plomgren (en plommonkvist), men det kunde också vara heraldiska figurer som anknöt till deras verksamhet eller släktskap med andra ätter. Prästerna känner jag inte till men jag gissar att de själva valde sigill. Sigill var det som närmst motsvarar namnteckning (eller digitalt bank-ID) idag och jag tror folk själva beställde signetring och då bestämde märket, men inom vissa kulturella normer - en icke-adlig kunde inte ta sig något som såg adligt ut, etc. Antagligen fanns det sådana normer för prästerna också. Bomärken fyllde en liknande funktion för allmogen. 2019-03-04 12:45:20 - HG |
|
Fråga Jag håller på att ta reda på hur mina förfäder levde i slutet av 1800-talet. Jag ser att kvinnor arbetar som piga och flyttar var och vartannat år. Nu undrar jag: hur hittade man ny plats? Var det platsannonser i tidningar? Annki (65 år) - 2019-02-24 23:19:49 Svar Tjänstefolk flyttade ofta i äldre tid. Kontrakten löpte vanligen på ett år och gick ut vid mickelsmässotid (slutet av september/början av oktober) varje år. Då var det vanligt att många tjänstehjon och statare sökte sig till nya anställningar. Tiden som piga eller dräng var ofta en tid då man lärde sig sköta ett lantbruk och sparade ihop pengar. Antagligen sökte man sig aktivt till mer attraktiva platser. Men vid den tid du frågar om hade det blivit trångt i bondesamhället, det kunde vara svårt att komma över en gård och tjänstehjon riskerade att fastna i sin ställning livet ut. I byarna och i de små städerna tror jag det ofta spreds muntligt om det behövdes en ny piga eller om en piga var ledig till anställning. Det började ändras när landsortspressen kom till vid mitten av 1800-talet. I varje fall i städerna annonserade man ofta i tidningen, både de som ville ha folk och de som sökte anställning. När den sedan spred sig till landsbygden vet jag inte. Du kan se sådana platsannonser i tidningarna från tiden i KB:s digitaliserade tidningar på https://tidningar.kb.se/#. 2019-02-25 11:25:13 - HG |
|
Fråga Jag är och har varit medlem i hembygdsföreningar. Några har haft parollen: För att skapa framtiden så skall du känna din historia! Frågan: I dagens globaliserade och digitaliserade värld, vilken relevans finns det för den parollen? Rune (67 år) - 2019-02-19 15:07:58 Svar Det är förstås ett slags historiens 10 000-kronorsfråga. På ett väldigt allmänt plan är våra idéer om framtiden naturligtvis alltid förbundna med hur vi uppfattar vår historia, och tvärtom. Men är man bättre skickad för framtiden om man vet mer om det förflutna? Som historiker skulle jag förstås svara ja, men det går knappast att peka på någon konkret nytta. Misstag har begåtts både när man upprepat förflutna dumheter och när man har försökt undvika att upprepa just dem. Om relevansen av det förflutna är mindre på grund av globalisering och digitalisering kan man diskutera. Globaliseringens historia är idag ett väldigt vanligt forskningstema - började den med de geografiska upptäckterna, började den med den moderna imperialismen, eller när? - och digitaliseringen har ju bl.a. inneburit att massor av historiskt källmaterial lagts ut på nätet och det finns en massa sajter för historieintressen av alla de slag. Folk tycks ju ha ett behov av historia, även om det kan yttra sig väldigt olika. Själv tycker jag historiens nytta rent personligt ligger på ett existentiellt plan, upplevelsen av att folk har levt här före mig, under kanske helt annorlunda villkor. Utan att jag kan säga hur tycker jag att jag mår bättre när jag har någon aning om hur landskapet eller bebyggelsen runtomkring mig har växt fram och hur folk kan ha levt här tidigare. Det är väl något som inte minst är relevant i hembygdsföreningar, föreställer jag mig. 2019-02-25 11:07:41 - HG |
|
Fråga Hej, Tommy (34 år) - 2019-02-18 09:39:00 Svar Isebel (som hon stavas i den nu gällande bibelöversättningen) är en drottning i Bibeln, där hon anklagas för att ha befordrat dyrkan av Baal och försökt föra Israels folk bort från den rätta tron. Det var alltså en grov anklagelse om att vilseföra folket på trons område att likna Kristina vid henne. Arnold Johan Messenius hade varit landsflyktig i Polen och där utbildats vid en jesuitskola. Sedan kom han tillbaka till Sverige och blev rikshistoriograf, men kanske hade han katolska sympatier; om det är så handlade kritiken antagligen om att Kristina var drottning över ett lutheranskt land, vilket för en katolik kunde liknas vid Baalsdyrkan. I så fall är det ju ironiskt att Messenius inte visste att hon 1654 skulle konvertera till katolicismen. Det fick Messenius emellertid inte uppleva, eftersom han halshöggs 1651. Jag har inte kunnat hitta något specifikt om detta i den litteratur jag har vid handen, bara en gammal hänvisning till en artikel i Historisk tidskrift 1901, som du antagligen kan få tag på på större bibliotek: V. Söderberg, "Högförräderimålet mot Arnold Johan Messenius". 2019-02-19 16:07:11 - HG |
|
Fråga Hej jag har två frågor om drottningen av Saba, vad heter hon. Och var ifrån kommer hon alltså ursprungligen. Wilma (18 år) - 2019-02-15 19:31:46 Svar Drottningen av Saba nämns i Bibeln på två ställen, 1 Kon 10:1-13 och närmast likalydande i 2 Krön 9:1-12. Hon omtalas just som "drottningen av Saba" och något namn nämns inte. Enligt Bibeln besökte hon kung Salomo, som regerade i Jerusalem på 900-talet f.Kr. Det är osäkert om hon verkligen har funnits. De äldsta texterna som nämner henne är ca 400 år senare än när besöket skulle ha ägt rum. Hon nämns också i muslimska och etiopiska källor, men de är mycket senare och kan bygga på Bibelns berättelse och har därför tvivelaktigt källvärde. Det Saba som omtalas brukar de flesta forskare identifiera med ett rike som fanns i nuvarande norra Jemen. Det finns dock också en tradition som förlägger det till dagens Etiopien, och också i Nigeria en tradition som placerar drottningen där. Allt det där är emellertid osäkert och man bör nog ta berättelsen om drottningen av Saba som en saga. 2019-02-19 12:34:07 - HG |
|
Fråga Hej, under häxbränningstiden 1450-1750 brändes ju många så kallade häxor och en del shamaner över hela Europa. Men samtidigt var de ju lite av ett mode med esoteriska/spirituella/ockulta studier och sällskap, bland överklassen, speciellt i Frankrike på 1600- och 1700-talet. Jungle (41 år) - 2019-02-09 19:21:02 Svar Jag tror man måste tänka sig att hela samhället var genomsyrat av en religiös världsbild där det övernaturliga (som vi skulle kalla det) hela tiden var närvarande. Alla trodde på att det gick t.ex. att förhäxa någons ko så att mjölken kom i ens egen ko. På medeltiden hade detta betraktats som stöld, men det nya under häxbränningstiden var att de teologiska experterna nu menade att all magi kom från Djävulen. Tricket med mjölken var alltså inte längre en relativt oskyldig stöld, utan förutsatte att man hade samarbetat med Djävulen. Det var ett ytterst allvarligt brott och straffet var döden. Även dem som vi betraktar som föregångare för en sekulariserad vetenskap, som Newton eller Linné, var djupt troende; Newton skrev mer om religion än om fysik, och Linné menade sig ha hittat Guds plan i naturen. Alla människor hade alltså tron på det övernaturliga gemensamt, det häxor straffades för var inte för att de använt magi utan för att de fraterniserat med Djävulen. En utmärkt bok om dessa frågor är göteborgshistoriken Göran Malmstedts "En förtrollad värld" som kom härom året. 2019-02-11 10:39:53 - HG |
|
Fråga Jag undrar hur vanligt eller ovanligt det var med guldmynt under vikingatiden? Jag vet att det fanns arabiska dinarer, men engelska och nordiska mynt, fanns dom i guld? Alla mynt som hittats är ju till största delen av silver. Kenth (67 år) - 2019-02-08 13:20:26 Svar Ja, guldmynt är sällsynta från denna tid och i så fall av utomeuropeiskt ursprung. Det präglades inga guldmynt i Europa förrän den florentinska florinen och den venetianska dukaten började slås vid mitten-slutet av 1200-talet. 2019-02-11 10:45:05 - HG |
|
Fråga Hej, Gustav Vasa minskade kyrkans inflytande och stärkte kronans makt. Han fick god kontroll på indrivande av skatter m.m. Fick Gustav Vasa ”kontroll” på hela Sverige? Dvs även nordligaste Sverige? Om inte, hur skiljde sig livet i norr mot söder? Helena (42 år) - 2019-02-01 22:52:04 Svar Gustav Vasa fick nog efter tidens förhållanden relativt god kontroll över hela riket. Längst i norr avskaffade han t.ex. de så kallade birkarlarnas monopol på att ta upp den statliga skatten av samerna och införde fogdeförvaltning, d.v.s. samerna skulle som andra betala sin skatt till kronans tjänstemän. Men det betydde inte att livet inte skilde sig mellan olika delar av Sverige. Det mesta som handlade om hur folk livnärde sig skilde sig mellan slättbygder och skogsbygder, mellan kust och inland, mellan tätbebyggda jordbruksbygder med närhet till städerna och bygder med många utspridda ensamgårdar och inga städer. Också kronans förvaltning och skattekraven på invånarna måste därmed vara olika i olika landsdelar. Svedjebruk - att bränna ner skog och sedan kortsiktigt odla säd - var t.ex. förbjudet i hela riket, men trots det tilläts det i praktiken i stora delar av inre Finland och allmogen beskattades också för svedjebruket. Det är alltså svårt att ge ett exakt svar om "livet i norr". Också i norra Sverige var förhållandena mycket olika mellan älvdalarnas gamla jordbruksbygder med sina stora byar, skogsmarkernas kolonisationsbygder och de renskötande samernas marker uppemot fjällen. 2019-02-11 10:32:01 - HG |